”Boken är som jag – ruffig och grov i käften”

Mikael Niemis nya är ljusår från Vittula

Hur kommer man tillbaka som författare efter en megasuccé som ”Populärmusik från Vittula”?

Mikael Niemi skrev först en bok som han slängde i papperskorgen.

Sen skrev han ”Svålhålet” – en absurd och galen novellsamling som utspelas i rymden.

– Den är rå, ruffig och grov i käften. Precis som jag själv. Jag tycker om överdriftshumor, att dra svängen ett varv för mycket. Jag har inte censurerat infallen – det får mina läsare ta.

”Svålhålet” är namnet på en sunkig pub där alla slemmiga rymdvarelser samlas. Svårigheten är att ta sig förbi dörrvakterna, som är framavlade av 200 kilo tunga träsksvin.

– Boken är anarkistisk och punkig och jag hade väldigt roligt när jag skrev den. Jag hade drabbats av den största faran med framgång – att man försöker vara duktig. Då försvinner glädjen. Men när jag började skriva bara för mitt eget höga nöjes skull så kom skrivarglädjen tillbaka.

Man kan känna igen den niemiska humorn i ”Svålhålet”. Annars har den inte mycket gemensamt med ”Populärmusik från Vittula”.

– När boken var klar satte jag mig vid Torne älv, drack mig berusad på mitt hembryggda lingonvin och läste den. Och jag tyckte den var jättebra.

I slutet av september är det stor galapremiär i Sporthallen i Pajala på filmatiseringen av ”Populärmusik från Vittula”. Över hälften av invånarna är statister och spelar sig själva.

”Jag blev tårögd av filmen”

– Jag har sett den och blev tårögd av att se min bygd gestaltas, mina skogar och mitt folk i en stor svensk långfilm. Jag ser den som en kärlekshandling till Tornedalen.

Regissören Reza Bagher är från Iran.

– Han representerar också ett utanförskap. Vi tornedalingar har alltid känt oss bortglömda av det övriga Sverige. Men vad är det egentligen att vara svensk?

”Populärmusik från Vittula” fick Augustpriset, översattes till 26 språk och såldes bara i Sverige i över 800 000 exemplar.

”Jag var fattig, okänd och oläst”

– Det var som en gammal boxningsfilm. Man plockar upp en okänd lantis och så vinner han VM.

Plötsligt blev alla nyfikna på Pajala. Turistströmmen ökade alldeles oerhört och på turistbyrån har man tryckt upp en karta med namnet ”I Mikael Niemis fotspår”. På den finns alla viktiga platser i boken utsatta. Kartan är tryckt på finska, holländska, tyska och engelska. En annan följd av boken är att Tornedalen har fått börja anställa folk.

– Jag har aldrig märkt något av Jantelagen. Däremot har jag förstått att en och annan författarkollega varit lite störd. Och det är inte så konstigt. Livet är inte rättvist. Det finns författare som skrivit 30 böcker i sitt liv, fått hyggliga recensioner men inget genombrott. Det måste kännas trist. När jag skrev mina sex första böcker var jag fattig, okänd och oläst – ett öde som jag delade med många författare.

”Jag är släkt med halva stan”

Han försörjde sig på att åka runt och prata på bibliotek och skolor.

– En roman gav två månadslöner. Sen var det tio månader till som skulle fyllas.

Mikael Niemi flyttade från Tornedalen som ung. Han har bott i både Umeå och Nynäshamn.

– Men nu kommer jag absolut att stanna kvar. Det är här jag hör hemma. När jag tar flyget bort går jag in i en författarroll som jag omedelbart går ur så fort jag kommer tillbaka hit. Herregud, jag känner ju hela stan och är släkt med halva!

Mikael Niemis boktips till...

Ingalill Mosander