”Man ska inte komma över sorgen, utan igenom den”

Suzanne Sjöqvist har skrivit en bok om att förlora en förälder

Varför ger du ut den här boken?

– ”Och din pappa?” ”Han är död? ”Å förlåt!” Där tar samtalet alltid slut fast ungen utan pappa vill ropa: ”Fråga på du!” Men det blir lätt stumt och förläget kring sorgen. Jag har därför sett till att de 31 berättelserna i ”Du är hos mig ändå” blev skrivna och utgivna. För att jag vet att de behövs. Jag är alltså bokens redaktör och storasyster. Skribenterna är idel experter, det vill säga barn och tonåringar som vet in i själen hur sorg känns. Jag hade själv som bedrövat barn haft nytta av en sådan här bok. Och tänk om jag hade haft den att sätta i händerna på mina barn som haft samma otur. Jag vet att när man sörjer och längtar vilt efter mamma och pappa är det skönt att veta att det överallt finns ”syskon i sorgen” som får sina liv att gå vidare. Jag önskar att även de som varit förskonade från att själva drabbas läser och lär hur unga med sorg vill, och inte vill, bli bemötta. Och att folk som i sitt värv möter barn i sorg läser för att få tips om vad de kan göra bättre.

Du miste själv din pappa när du var liten. Vad är svårast med att förlora en förälder?

– Den man älskar är väck. Inget är sig likt eller lätt. Barndomen kan tvärt ta slut, och tilliten är svår att få igen. Föräldern som är kvar kanske inte orkar vara den förälder han eller hon vill vara. Familjen kan bli fattig när en försörjare fattas, tvingas flytta, klara sig utan det man tagit för givet.

Hur ska man komma över sorgen?

– Den ska man inte komma över utan igenom. Saknaden bär man med sig. Om man törs tala, gråta och ta draghjälp av sin omgivning gör det mindre ont än om man tystnar och gömmer sig. Många får hjälp i sorggrupp eller av psykolog. Men en förälder som försvinner är aldrig riktigt borta. I boken skriver barnen om just detta, fast på lite olika vis och det fick därför bli titeln: ”Du är hos mig ändå”.

Thomas Gustafsson