Att tala med mull i munnen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-29
CAMILLA HAMMARSTRÖM läser Mette Moestrups dikter
När Edgar Allan Poe skrev att det mest poetiska temat i världen är en vacker kvinnas död, exponerade han en poetik som i århundraden satt hämsko på kvinnliga författare. Det är svårt att tala med mull i munnen.
Musans position, idealiserad och samtidigt föremål för aggressioner och sönderdelning, problematiseras oförskräckt i danska Mette Moestrups diktsamling Golden Delicious (2002). Boken finns nu på svenska i översättning av Marie Silkeberg.
Sommaren 1995 sitter diktjaget och gör anteckningar om konstnären Hans Bellmers collage av avbrutna förvridna docklemmar. När hon störs av en nattsvärmare kommer hon att tänka på hur beskrivningen av Lolitas knäveck enligt Vladimir Nabokov är en överföring från hans passion för fjärilar. Hon kan inte skriva. Hon irriteras av grannens vindspel. Hon gråter för att hon inte kan få det att sluta upp med att blåsa. På nätterna drömmer hon om att en mekanisk tygråtta trasslar in sig i håret. Innan sommaren har gått ger hon upp skrivandet.
Det är en tragikomisk gestaltning av hur enerverande, ja förlamande traditionens bakgrundsbrus kan vara. Ingen skriver i ett vakuum.
Mette Moestrups dikter är heterogena, fyllda av språkliga lappkast och bildlager. Samtidigt är tilltalet direkt och muntert. Men spefullheten är försåtlig. Den kan när som helst övergå i outhärdligt allvar. Som i dikten "Annemarie och Boali" där hon mixar kärleksvisans skira rosenblad med styckningen av två flickors kroppar under nazismen och i kolonialismens Kongo:
"Är A som B liksom flickan är som en ros? / Och om flickan är liten? / Är det då en liten ros? / Som den lilla flickan är som en nyponros? / Som hon luktar på som hon plockar? / Som nyponrosrött?
Men A är vit och B är svart. / Men A är 4 som B är 5. / Men A är på Spiegelgrund som B är i Waladistriktet. / Men A har ingen hand och fot som var är B"s huvud?"
Marie Silkebergs översättning är ambitiös, men i vissa partier känns svenskan inte helt naturlig. Det kan bero på att dikterna även i original är språkligt märkliga. Ibland är det svårt att hitta rätt läsfrekvens bland alla nivåer. Hennes risktagande ger ändå spännande resultat.
Mette Moestrup använder sig självsvådligt av citat och readymades. Som när hon fyller tomrummen i Sapfos fragment med egna bilder: "Ditt barn kommer att öppna teakträskåpet, han kommer att räcka dig din underliga secondhandklänning och smycka dig med grönlandspärlor, kom med den skönhet som gör mig yr!" Den självbiografiska erfarenheten tränger in i kanon. Frimodigt låter hon den genomsyras av det privatas politiska sprängkraft.
Lyrik
Camilla Hammarström
