Ursinnig kraft i mystikern Blake

Göran Greider

En enastående bok om kulturvänsterns fader

Alltmer framstår William Blake som en av Västerlandets centrala visionärer. Var gång jag hör hans namn eller bläddrar i hans dikter känner jag det: en förväntan om att jag ska förändras på det ena eller andra sättet.

Under sin livstid (1757–1827) levde han tämligen obemärkt i det London som han nästan aldrig lämnade, sysselsatt med sina etsningar och sina apokalyptiska mytopoetiska visioner. I Sverige har denne politiske och romantiske konstnär aldrig riktigt fått fäste; han är lika svårimporterad som Swedenborg.

Men indirekt är de flesta av oss påverkade av hans inbillningskraft: hans visioner ekar i Bob Dylans och Ulf Lundells sånger, i Patti Smiths dikter, ja i Allen Ginsbergs Howl. Kanske är monstret i den första Alienfilmen lånat från en av hans hemskaste bilder och i seriekonsten är Blakes ande närvarande.

När Carl-Johan Malmberg nu ger ut Stjärnan i foten, en essäistisk kärleksakt på fyrahundra sidor, kommer denne engelske poet äntligen till oss.

Malmbergs bok är ingen biografi, så mycket fakta om Blakes till det yttre händelsefattiga liv finns heller inte, utan snarare en personlig vandring genom Blakes alla labyrinter – där ”infall och associationer styr stegen”.

Malmberg umgås med Blake, ja har levt med honom sedan den sena kväll på ett hotellrum i New York för tjugo år sedan då en av Blakes böcker öppnade sig för honom. Men det är mycket av Blakes texter och bilder som helt enkelt inte går att förstå på något entydigt sätt, fastän de påverkar en så starkt. Där finns de lättlästa men ofta gåtfulla dikterna i The Songs of Innocence and Songs of Experience, till exempel den om sotarpojken som tröstas av tanken på en ängel eller om det fattiga London där diktaren i varje ansikte han möter ser eländets märken.

Malmberg kallar hans dikter kerygmatiska, särskilt i verk som Milton och Jerusalem. Det betyder att de har instiftande kraft. Blake skildrar inte, beskriver inte i första hand – utan instiftar ny verklighet: ”Jag ska inte resonera & jämföra; min uppgift är att skapa.” Romantiskt, ja, men det som ofta förträngs är den omstörtande politiska dimension som fanns i romantiken.

När Blake genom sina egenartade verk leder oss genom det nya Jerusalems murar är det till en plats där den nya människan och den rättfärdiga och dynamiska världen föds, i var och en av oss. Blake har ibland kallats för en marxist före marxismen och vem vet vad som hade hänt om Marx och Engels känt till den här mannen?

1789 visade sig på himlen till alla reaktionärers bestörtning de mänskliga rättigheternas komet – kort sagt den franska revolutionen. I Londons radikala kretsar hälsades det som tidens stora löftesrika händelse, av folk som feministen Mary Wollstonecraft och revolutionären Thomas Paine – och William Blake. Men redan tio år tidigare hade han under de så kallade Gordonupploppen bevittnat och kanske deltagit i stormningen av fängelset Newgate. Han hade sett hus brinna när folkmassorna drabbades av raseri.

Och den sociala vreden, som kunde ha tänt en fransk revolution i England, pågick på botten av det brittiska imperium som nu reste sig mäktigt över världen. En dag 1803 motar Blake ut en berusad soldat ur sin trädgård och åtalas för att ha förtalat kungen; han frikänns men soldaten dyker upp i en etsning som en av de stora fienderna.

Allt sådant nämner Malmberg i sin enastående bok, men det är som om det estetiska ändå tar överhanden. Det stör mig lite. Man kan säga att Malmberg kultiverar och tämjer Blakes oregerliga politiska energi och tar bort lite av hans bestående angelägenhet. (Den som vill läsa om Blakes rastlösa närvaro i sin tids politiska värld kan läsa David Erdmans femtio år gamla klassiker Blake – Prophet against Empire).

Blake är ju så jävla samtida med oss! Han skulle ha hatat Donald Rumsfeld, Obamas drönare, mörka sataniska fabriker i Asiens ekonomiska frizoner, liberala tillväxtgalningar, Nato och det sätt varpå snäv rationalism och officiell kultur bestjäl oss på drömmar och frihet: Snacka om kulturvänsterns urfader! Men allt kan Människan föreställa sig:

”To see a World in a Grain of Sand / And a Heaven in a Wild Flower / Hold infinity in the palm of your hand / And Eternity in an hour”