Eget, vid sidan av
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-15
Pelle Andersson läser Eric Pauli Fylkesons kamp mot ”parentes- radikalerna”
Det tog ett tag. De tio åren mellan Eric Pauli Fylkesons roman I åttonde huset och hans diktsamling Hinna före kvällen var lite tråkiga i litteraturen - inte för att Fylkeson är någon enkel humorist, utan för att han vidgar det poetiska rummet. Han är tillåtande.
När han nu ger ut Nästa liv, tack - essäer, brev, ingivelser (Ellerströms) finns det där kvar. Och jag inser att det inte är en attityd utan levd erfarenhet. Fylkeson tror inte på det fasta, på ordning. Han skriver: ”Mitt ideal är det halvskitiga samhället, ett balansnummer fullproppat med lika heliga som temporära kompromisser. Kan aldrig bli, får aldrig bli färdigbyggt, tack och lov. Ett experiment.”
Det är den sanna demokraten som talar - mannen som slagits mot ”parentesradikalerna” i hela sitt liv och byggt en egen kultur vid sidan av, hela tiden där. Det är vackert. Det enda som skrämmer mig är de senaste titlarna, det är som om allt snart är slut.
Pelle Andersson
