Färgstark, kärv och rolig släkthistoria
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-08-11
Enligt mångas fördomar består Belgien av en gigantisk högborg med EU i mitten försedd med en omgivning befolkad av pedofiler och högerextremister.
Eva Mattsson vet bättre. Hon har en belgisk mor, har vistats mycket i landet, behärskar både franska och flamländska och har redan tidigare framgångsrikt utnyttjat kuststaden Ostende litterärt.
Hennes nya roman heter helt enkelt Ostende - en släkthistoria och här tar hon ett ännu rejälare tag i den miljö och de människor hon känner så väl. Inte minst matkulturen tycks hon vara svag för, men hon ger också liv åt en hel rad människor i den fransk-flamländska släkt hon ägnar sig åt.
I centrum står den nypensionerade Luc, som vigt sitt liv åt att köra spårvagn fram och tillbaka efter den korta belgiska kanalkusten.
Mest färg har hans problematiska och osympatiska dotter liksom den arroganta krutgumma han har till mor. Men finast tecknad är krutgummans gamla tjänarinna Babette, som alltid trivts bra trots att hon aldrig fått lön.
Eva Mattsson ger kontur åt en anonym ände av Europa. Stilen är litet kärvt humoristisk och personlig, och framför allt är hon bra på att skapa åskådlighet och konkretion. När Lucs egensinniga mor dör på slutet ebbar romanen ut utan den peripeti och förlösning jag hade väntat mig, men Ostende - en släkthistoria är i bästa mening en mycket underhållande läsning.
Roman
Lennart Bromander (kultur@aftonbladet.se)
