Ett barn bryter upp

helskärm

Sannolikheten är väl stor att vi snart kommer att få allt fler barndomsskildringar med samma tema som Katerina Janouchs Sommarbarn. Vad Janouch beskriver är nämligen en första barndom i en kultur, som för barnet är självklar och naturlig, men där tryggheten försvinner och familjen tvingas bryta upp. Sedan följer mötet med en främmande värld med nya koder och ett nytt språk, som barnet med olika anpassningsstrategier försöker tillägna sig. Det kommer att finnas plats för många sådana barndomsskildringar, då skillnaderna i de individuella ödena rimligen är obegränsade.

Nioåriga Katerinas far sparkades som oppositionell akademiker ut ur sitt hemland Tjeckoslovakien 1973, och familjen hamnade i Sverige efter ett år i Köpenhamn. Katerina Janouch har ett exakt minne och trots ett enkelt och litet opersonligt språk får de tidiga barndomsminnena atmosfär och konkretion. Hon gör sig också möda att skildra svårigheterna med kulturbytet ur barnets perspektiv, vilket hon lyckas fint med även om den vuxna författarens analytiskt tränade öga ständigt skymtar mellan raderna.

Mot slutet tar romanen ett litet inspirerat språng, då den tolvåriga Katerina hamnar som sommarbarn i en närmast toksvensk herrgårdsidyll. Det är en omtumlande initiationsrit, och Katerina Janouch fångar den kärleksfullt och med självironi.

Roman

Lennart Bromander