Ny tid, ny kamp

GUNDER ANDERSSON om Magnus Lintons reportage från Latinamerika - ett mästerligt pionjärverk

helskärm

Det interamerikanska toppmötet i Mar del Plata i förra veckan gick inte USA:s väg. Argentina och Brasilien sa blankt nej till en frihandelszon mellan Nord- och Latinamerika, med hänvisning till USA:s jättelika jordbrukssubventioner.

Denna öppet USA-kritiska hållning är ett av många tecken på att nya vindar blåser på vad som förr kallades "USA:s bakgård". Washington har skäl att travestera Marx: "det går ett spöke över Latinamerika, socialismens spöke." Men det ser inte ut som förr, med undantag för Hugo Chávez Venezuela, alltså en revolution uppifrån. Det som tidigare bara manifesterat sig i Castros Kuba och Allendes Chile. Det är revolter underifrån, ofta med kooperativa lösningar. Ett ekonomiskt uppror utifrån en folklig bas, utan politiska partier, men som samtidigt alltmer tagit plats i beslutande församlingar.

Journalisten Magnus Linton berättar i sin bok Americanos om en resa i vad som kan kallas den nya vänsterns Latinamerika. Han börjar i Argentina, där ekonomin totalt bröt samman häromåret, besöker kokaodlare i Bolivia, jordockupanter i Brasilien, illegala abortkliniker ("gerillafeminister") i Colombia, den politiska, fredliga revolutionens Venezuela och rundar av i Los Angeles, som snart har en majoritet av latinos, och där den fackliga kampen fått en dramatisk nytändning.

Det är mästerligt skrivna reportage, pålästa i sak och med en fysisk närvarokänsla. Hans bok är den bästa i genren sedan tredje världen "upptäcktes" av svenska journalister och författare på 60-talet. Dock finns en skillnad: medan prosan då ofta tenderade att bli naivt hejaklacksartad vad gällde olika revolutionära rörelsers framtid så blundar inte Linton för problemen. Han förhåller sig distanserat resonerande till svårigheterna i dessa gigantiska omvandlingsprocesser, inte minst centralstyret i Chávez Venezuela, utan att för den skull vara negativ. En iakttagare med aktivt intellekt.

Bokens mest kontroversiella avsnitt handlar om kokabönderna i Bolivia, för vilka kokaodling varit en kultur sedan urminnes tider. Själva tuggar de kokablad för att mätta hungern, knarkande är dem främmande, "det gör bara gringos". När USA satte igång sitt knarkbekämpningsprogram fick bönderna betalt för att bränna sina odlingar och rekommendationer att odla andra grödor. För den distributionen fanns ingen infrastruktur, alltså avsättning, så man började odla koka igen.

Exemplet visar på ett dramatiskt vis den fria marknadsekonomins tillkortakommande när det gäller att skapa trygghet för människor. Med ett statligt strukturstöd till alternativ odling skulle saken ha hamnat i ett annat läge, men det går emot nyliberalismens idéer. Alltså blir alla brända åkrar ett slag i luften, och kokainet kan flöda som förut.

Det är ett bra exempel på den cynism som finns inbyggd i nyliberalismen. Lintons bok innehåller många fler. Som politiskt reportage är den ett pionjärverk.

Atlas

Bokrecension

Gunder Andersson