Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Verner, Valter

Hon sålde sig för en kastrull

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-09

Jeanette Winterson skriver om kärleken och dess omöjlighet

Det finns två Jeanette Winterson. Minst.

En glad, sprudlande intelligent. Rolig.

Och en bortvänd och allvarsam. Extremt seriös.

TVÅ PERSONLIGHETER Jeanette Winterson tidigt om morgonen i fullt ljus, glad uppsluppen, rolig. Men det finns en annan Jeanette Winterson också, med en mörkare och mer komplicerad sida. Nu kommer hennes senaste roman "Fyrväktaren" på svenska.

Mörker och ljus alltså. När jag träffar henne om tidiga morgonen under bokmässan i Göteborg där hon är för att lansera sin senaste bok "Fyrväktaren" badar hon i starkt ljus. Snabb i kroppen, vältränad, liten. Hon ser yngre ut än sina 45 år, ja faktiskt påminner hon om den lilla stentuffa flickan Georgina i Enid Blytons Fem-böcker.

Jeanette Winterson är en av samtidens intressantaste författare. I ett svindlande tempo syr hon ihop sina kollektioner av berättelser om kärleken och dess omöjlighet. Ibland lånar hennes historier drag från antika myter, ibland från den ultramodernaste cybervärlden. Ja, hon är fräck och uppfinningsrik. Och klart sinnesutvidgande. Hennes tankar och språkliga exerciser är lika djärva och viga som de forna klätterpojkarna i biblioteket i Alexandria.

Fiskar kräftor och odlar grönsaker

Vad ska man prata med henne om? Klockan nio på morgonen? Mat, kanske.

Har du ätit frukost?

- Nä, nä. Jag äter aldrig frukost. Inte först. Jag går upp, sitter uppe en timme eller två. Tänker. Skriver ibland. Sedan frukost. Om jag började med frukost skulle jag känna mig som en kontorslav.

Jeanette Winterson är noga med maten. Hon är gourmet. Hon äter kräftor från sin egen å ute på landet i Oxfordshire, hon äter dem med hemgjord majonnäs och med ägg från egna höns. Och i undervåningen i sitt hus i London driver hon en delikatessaffär.

- Den bättre maten var en av anledningarna att jag flyttade ut på landet 1994. Jag har lärt mig att odla grönsaker. Och det säger jag, det finns en direkt uppkoppling mellan själen och munnen.

Vad säger du om Den nakne kocken, Jamie Oliver då? Och hans projekt att laga mat till skolbarnen.

- Ja, stackarn. Hamna med de engelska barnen som nu för tiden inte kan skilja mellan en frukt och en grönsak. Fast han är storslagen, Jamie.

Ska vi prata om litteratur nu. Eller tycker du att det för för tidigt på dan?

- Nej, det går bra. Jag ska bara försöka få upp en flaska mineralvatten först.

Under tiden hinner jag berätta om Jeanette Wintersons litterära verksamhet. Hon har skrivit åtta romaner. Nu senast romanen "Fyrväktaren" som handlar om den lilla flickan Silver som föddes ur det slumpartade mötet mellan en kvinna och en strandad sjöman. När modern dör adopteras flickan bort till den blinde fyrväktaren Pew som är full av historier, och med hjälp av dem undersöker Silver det mörker som finns hos människan, men också det ljus som vi alla söker. Dessförinnan har hon skrivit böcker som "Powerbook" och "Konst och lögner", och debutboken "Det finns annan frukt än apelsiner", en självbiografisk berättelse om en adopterad flickas uppväxt i en religiös familj i norra England.

Djävulsutdrivare

Och så hinner jag kortfattat berätta några av myterna kring henne. Hittebarnet som adopterades av en frikyrklig familj med tungomålstalande och djävulsutdrivning, och som vid 16 års ålder kastades ut när hon upptäcktes i sängen med en jämnårig flicka. Eller när Winterson och en väninna åkte hem till en kritiker "för att spöa upp henne". Eller vilket herrans liv det blev när hon berättade om hur hon fick exklusiva Le Creuset-kastruller av rika hemmafruar i utbyte för sexuella tjänster.

Nu är korken i mineralvattenflaskan öppnad.

- Litteratur, alltså, säger Jeanette Winterson och ler. Okej, fråga något då.

Vad anser du om relationen mellan fiktion och verklighet till exempel?

- Hur menar du?

Jo, detta att fiktionen måste vara trovärdig medan verkligheten, numera, aldrig behöver vara det.

- Där har du en poäng.

Varför kan du inte berätta en historia utan att börja på en annan historia? Eller varför gillar du inte början, mitt, slut?

- Det är väl självklart, säger hon och skrattar hjärtligt. En historia kan ju inte börja själv, lika lite som ett barn kan komma till världen utan föräldrar. Är du med?

Jag tror det.

- Men om jag säger så här i stället " om du berättar dig själv som en historia känns livet inte så farligt.

Fakta: Jeanette Winterson

Jeanette Wintersons boktips till...

3 svar från Jeanette Winterson

Anders Paulrud

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln