”Ingen fattade att hon var ett geni”

Rakel Liehu skrev en bok om fattigflickan vars tavlor kostar miljoner

Senast en målning av Helene Scherfbeck såldes på Sothebys i London fick köparen betala tio miljoner kronor.

Själv brukade hon få 50 mark för dem.

– Helene var halt, fattig och levde i isolering med sin mamma. Ändå lyckades hon bli Finlands största konstnär, säger Rakel Liehu, vars bok om henne nominerats till Nordiska rådets litteraturpris 2005.

I tio år har hon följt i Helene Scherfbecks fotspår, läst allt som skrivits om henne och studerat hennes tavlor.

– Det är de som speglar hennes liv. Hon målade över 40 självporträtt. Det första när hon var 16, det sista när hon var 84. Helene var djärv och nydanande, långt före sin tid. Och hon var aldrig nöjd med sig själv, vilket är ett tecken på ett stort konstnärskap.

Krossade höften

Helene Scherfbeck föddes i Helsingfors 1862. När hon var fyra år trillade hon i en trappa och krossade ena höften. Hennes pappa hade nyligen gjort konkurs, föräldrarna ansåg inte att de hade råd att tillkalla en läkare och var för stolta för att låna pengar av rika släktingar. I stället lät de sin dotter bli sängliggande i månader med svåra smärtor.

– Hon blev halt för resten av livet och marginaliserades som kvinna. Helene uttryckte som vuxen stor bitterhet över att hon inte fått den behandling hon behövt som barn.

Hennes förmåga att teckna upptäcktes tidigt. Trots att hon bara var elva år fick hon ett stipendium och blev antagen vid Finska konstföreningens ritskola. Med hjälp av olika mecenater kunde hon studera i Frankrike.

– Där förlovar hon sig med en okänd engelsk konstnär, som man fortfarande inte vet vem det var. Han övergav henne med motiveringen att hon skulle ha tuberkulos. Hon förälskade sig senare i sin läkare och vid 53 års ålder träffade hon den man som kom att betyda mest för henne i livet. Han var 35, forstmästare och målare. Helene skrev sammanlagt 2000 brev till honom, ibland två om dagen.

Levde isolerat

Under många år bodde hon med sin mamma under ytterst anspråkslösa förhållanden, isolerad på landsbygden.

– Det var hennes livs tragedi. Samtidigt visste hon att hon inte skulle kunna få någon sinnesfrid om hon lämnade sin mor ensam. Hon valde konsten, att kunna skapa på sina egna villkor. I dag vet vi vilket geni hon var. Då förstod inte ens hennes konstnärsvänner vad hon sysslade med.

Rakel Liehu har med sin kritikerhyllade bok velat ta upp de problem som är förenade med kvinnligt konstnärskap.

”Nu kan jag vara extatisk”

– Helene levde i en tid av livlig emancipation. Den vanligaste åsikten bland kvinnliga konstnärer var att de inte skulle gifta sig. Helene höll med dem teoretiskt – men i slutet av sitt liv medgav hon att hon gärna haft en egen familj.

– Arbetet med boken har förändrat mitt sätt att se på tillvaron. Helene har entusiasmerat mig att gå vidare i sökandet av mitt eget jag. Jag uttrycker mig genom mina dikter och har blivit mer upprorisk, mer avantgardistisk. Och jag har upptäckt svarta sidor hos mig själv – jag kan numera vara både extatisk och hatisk. Det är som Helene har gett mig en fullmakt att uttrycka grymhet.

Fakta Rakel Liehu

Tre svar från Rakel Liehu

Rakel Liehus boktips till..

Ingalill Mosander