Här tjänade farfar Bush pengar

MATS DELAND läser om kapitalet och kriget

Vad gjorde farfar under kriget?

George W Bush skulle kunna ge ett intressant svar på den frågan. Hans farfar Prescott Bush hjälpte IG Farben (som tillverkade gasen för nazisternas gaskamrar) att, efter Pearl Harbor, gömma pengar i Sydamerika - och han var med och skapade ägarkonstellationer som gjorde det möjligt för amerikanska företag att verka i fiendeland. Dessutom var han delägare i kolgruvor som bröts av slavarbetare från Auschwitz.

Det här är kända fakta som tidigare inte väckt särskilt stor uppmärksamhet - kanske för att de betyder att man måste omvärdera USA:s roll i andra världskriget. Medan amerikanska soldater blödde på de franska stränderna var det business as usual på Wall Street. Och inflytandet därifrån letade sig in i den politiska sfären via de hemliga organisationernas gräddfil och advokatbröderna Allen och John Foster Dulles.

Eva Schweitzer, New Yorkkorrespondent för Die Zeit och Financial Times tyskspråkiga edition, har skrivit den första sammanfattande boken om USA:s relationer till nazi-Tyskland och Förintelsen. Här finns en rad häpnadsväckande avslöjanden, om bland annat de protestantiska bankernas antisemitiska utpressning mot de stora Hollywoodstudiorna och om Henry Fords, Kennedyklanens och andras tidiga stöd till nazismen. Och när amerikanska företag - som i många fall stött den tyska krigsansträngningen - efter kriget ersattes för sina förluster kom pengar från konton som judiska immigranter på 1930-talet satt in på amerikanska banker i en emigrationsöverenskommelse mellan USA och naziregimen. Senare års ansträngningar att kompensera efterlevande avbröts för övrigt tvärt den 11 september 2001, eftersom kontoret där listorna förvarades låg i World Trade Center.

Inte heller Sverige saknas i boken: bland annat lyckades John Foster Dulles våren 1942 få familjen Wallenberg att som bulvaner dölja att ett patent var i tysk ägo - och därmed medverka i ett försök att undanhålla det från den amerikanska armén.

Bakom den rappa journalisttexten finns en viktig tanke: att världen vid tiden för andra världskriget var så pass sammanflätad att det, åtminstone i den kapitalistiska delen, är meningslöst att tala om en kamp mellan nationer. Flera stater bytte fot under kriget, ofta var det slumpen som avgjorde vilken sida de hamnade på från början. Både de ekonomiska och de politiska banden var så starka över gränserna att kampen i första hand rasade inom nationerna om varåt vapnen skulle vändas.

Ändå har historieskrivningen i första hand handlat om att motivera varför den ena eller andra nationen entydigt borde kunna inordnas i det segrande lägret. Men sådana entydigheter erbjuder inte historien.

Knaur

Samhälle

Mats Deland