Vilket bett i prosan!

helskärm

Gerda Anttis särart ligger i att hon minerar vardagen med det oväntade och överraskande. Så även i den nya novellsamlingen Ungjävlar. Dramatiken finns i språket, i de branta associationerna mellan människa och natur, mellan olika språknivåer. Hon kan kliva från det lätt ålderdomliga till rapgenerationen i samma mening, man kan säga att hon zappar mellan språkkanalerna. Eller så kan hon helt enkelt (med en högst aktuell anknytning) tappa tålamodet och ryta till om "paljettfittorna av båda könen i melodifestivaler och tevejippon".

Ett ofta återkommande tema i dessa sju noveller är sveket och skilsmässan, såret i självkänslan som aldrig riktigt läks. I centrum står den åldrade kvinnans alltmer utsatta position. Gerda Anttis huvudpersoner bejakar sitt fysiska kvinnojag och ger det kvinnligt underdogperspektiv en rasande röst. Där finns trotset, ironin, kravet på erkännande av sin egenart. Inte minst är det en politiskt grundad ilska.

I Ungjävlars alla noveller bultar en vrede över det nedmonterade folkhemsbygget, där politiker och toppbyråkrater mer intresserar sig för sina fallskärmar än för människors väl och ve: "Hundar får man inte lämna ensamma för länge i taget, då kommer polisen, och hälsovårdsnämnden, men hur är det med gamla kärringar?"

I hennes prosa finns den "tendens" Ivar Lo-Johansson talade om som ett litterärt värde.

Själv gammal landstingspolitiker och nämndeman kan hon på kornet fånga den stillsamma atmosfären i en svensk rättssal. Men hon attackerar också en tilltagande ovana att tubba på svensk lagtext till förmån för det luddiga begreppet "kulturella skillnader". En kvinnomisshandlare är en kvinnomisshandlare, oavsett ursprung, det är hennes credo.

Den sista, 80 sidor långa novellen Platsen där vi bor, känns däremot ibland tradig, när en predikarambition bitvis tar över. Det tycks som att Gerda Antti vill få ur sig allting och ge sin syn på samhällstillståndet innan det är för sent, hon fyller ju 76 i år.

Men i övrigt, vilken oerhört bra novellist hon är. Som i Det stulna Jesusbarnet, där berättarjaget, trött på den kommersiella julhysterin, byter ut Jesusbarnet i dotterns julkrubba utan att någon märker det. Eller titelberättelsen Ungjävlar, som berättar om barn som far illa av sönderstress. En gentleman är historien om en framgångsrik "kvinnoomkullfällare" (Gerda Anttis uttryck) som till sist får igen för gammal ost. Vilken attack i språket, vilket bett i prosan, ibland med en närmast råbarkad, föga finfeminin framtoning.

Noveller

Gunder Andersson