Från Ryssland - med raseri

OLLE SVENNING läser Anna Politkovskaja: Hon riskerar livet för att stoppa Putin

helskärm

Tamara Petjernikova blir synlig på sidan 96. Hon är bindestrecket mellan den poststalinistiska diktaturens Sovjet och Vladimir Putins auktoritära Ryssland.

Petjernikova är rättspsykiatrisk chef vid det beryktade Serbskij-institutet. Hennes uppgift har ständigt varit att ställa diagnoser som sammanfaller med härskarnas intressen. 1978 medicinerade och manipulerade hon den ledande dissidenten Aleksandr Ginzburg bort från offentligheten. Drygt två decennier senare gav hon den ryska officersklassen en hjälpande hand. Hon intygade att mördaren och våldtäktsmannen överste Budanov var otillräknelig och därmed inte straffbar, när han förgrep sig på och senare tog livet av en 18-årig flicka från Tjetjenien.

Exemplet är hämtat från Anna Politkovskajas inträngande reportagebok om Putins land. Politkovskaja skriver i raseri och i solidaritet med de förtryckta, de avhumaniserade, de eländiggjorda i Ryssland. Hon vill att omvärlden åtminstone ska få syn på den kaserngård Putin är på väg att bygga i Ryssland.

Politkovskajas uppdrag som undersökande journalist är riskabelt. Hennes avslöjande rapportering från det ryska krigsvanvettet i Tjetjenien (Tjetjenien - sanningen om kriget. Ordfront 2003) har drivit säkerhetsapparaten att utsätta henne för mordförsök. När hon var på väg mot Beslan, för att skriva om det blodiga gisslandramat blev hon livshotande förgiftad. Delvis skyddas hon av omvärlden, som givit hennes journalistik rader av utmärkelser, bland dem ett i Olof Palmes namn.

I överstelöjtnant Putins Ryssland utgör den menige den lägsta kasten, skriver Politkovskaja. Hon berättar om den lojale soldaten Pavel, kvarglömd som lik på slagfältet. Utsuddad ur alla dokument, oåtkomlig för mamman som likt så många andra soldatmödrar söker sina försvunna söner. Rinat, en sliten frontsoldat, drivs tillsammans med sin närmast apatiske son iväg från sin usla barack. Befälhavaren på en atom-ubåt i Kamtjatka sliter lojalt mellan klockan 07.20 och 22.40 men förmår inte skaffa mat till sin familj. Den fasaväckande tanken inställer sig: vad händer den dag militären i dessa områden, fyllda av atombestyckade fartyg, gör revolt?

De militära hierarkierna speglas i det civilas. Politkovskaja skriver om åldringen i Irkutsk som dör, fastfrusen i golvet och om Misja, som gradvis bryts ned av supandet, blir mördare, senare mönsterfånge innan han tar sitt liv. Hon skildrar de människor som försöker få rätt mot myndigheterna men som bara möts av en massiv mur av korrumperade poliser och domare.

Vägarna ut ur fattigdomen finns, fast villkoren är ofta blodiga och våldsamma. Pavel Fedulev börjar som spritsmugglare och arbetar sig upp till stor industriägare och parlamentariker. Hans metoder liknar Sopranos: systematiska avrättningar, korruption, maffiabyggande och - naturligtvis - nära allians med domstolar och polis. Han köper polischefen i Jekanterinburg och de följs uppåt i karriären. Polischefen blir biträdande inrikesminister med särskilt ansvar att bekämpa korruptionen.

Tanja är Fedulevs kvinnliga motsvarighet: från "hämtare" av illegala varor i Turkiet avancerar hon mot den svindlande höga nivå av rikedom och kriminalitet där oligarkerna hör hemma. Hon har drivor av pengar till lyx, ansiktslyftning och ung älskare.

Politkovskajas texter kritiseras ibland för att sakna politiska analyser. Hennes förfärande genomskådande reportage skär annars rakt genom hela den samhälleliga överbyggnaden. Hon kallar det ryska systemet för nysovjetisk kapitalism och statsrasism. Förvaltaren är Putin, "trångsynt och provinsiell", ansvarig för massakrer i Tjetjenien.

Den 8 februari 2003 hölls fest på teatern vid Dubrovska: utsökt buffé, festklädda människor, regeringsmedlemmar och representanter för duman. De skålade till minne av kampen mot terrorismen. Ett år tidigare hade teatern svepts in i dödlig gas och ekat av skott. Bortåt 200 av gisslan dog, när de ryska soldaterna stormade.

Putin var inte på festen, han skickade sina lyckönskningar. "Han är tsar och gud" och, skriver Politkovskaja, han skyddas och respekteras av ledarna i väst. De ser inte, tydligt som hon, "denne typiske tjeckist som marscherar på de röda mattorna på väg mot Rysslands tron".

Samhälle

Olle Svenning