Mellan sorg och längtan

helskärm

ANDERS PAULRUD läser Stig Claessons nya roman

Det finns de som med full rätt kan taga sig en sup om morgonen. Eftersom det ju ändå måste vara någons födelsedag.

Eller hur. Som snorvalparna säger nuförtiden. Eller hur. Utan frågetecken.

Johan Andersson, en vresig och varmhjärtad gubbjävel, nära de åttio och med uppenbara likheter med Stig Claesson tar sig i alla fall en sup i den arla morgonstunden i den nya romanen God natt fröken Ann. En dag, en sån där stockholmsdag med kallt duggregn och en vind som liksom blåser på måfå, tar han en promenad från Söders höjder ner på stan. Till Hamngatan och NK, faktiskt. Där träffar han just en snorvalp, en modernt orakad yngre man vid namn Bengt Persson. Dom fikar.

Så kan samtalet börja. Ja, monologen då. För det är den äldre gubben som snackar. Och han tar upp viktiga ämnen. Som tystnaden och tånaglarna.

Det är så ställt, säger han, att i varje människas liv infaller en dag då hon upptäcker att hon inte kan klippa sina tånaglar själv.

Vad svarar man på sånt?

Man håller tyst. Och intager den underdåniges position, och lyssnar uppmärksamt till de historier som gives.

Som den om Stalin.

Det var bättre på Stalins tid.

Så kan man säga, bara om man är i nästanåttioårsåldern.

Och vad var det som var så bra på Stalins tid då?

Jag var ung då.

Stig Claesson har under senare år skrivit en del om hur jävligt det är att bli gammal. Han skriver om gammeldomen på ett osentimentalt sätt. Stolt och förbannad. Och mycket romantiskt blödig också. Åtminstone ett mästerverk har han producerat på senare år, romanen Sov du så diskar jag från 2004.

Den nya boken är inte lika bra. Man kan inte begära av en man som skrivit åttiofem böcker att alla ska vara mästerverk.

När de två männen Johan Andersson och Bengt Persson lämnar NK för att bege sig till Söder igen står allt klart.

Det är nutid, men förr var förr. Den äldre mannen har en annan människas fotografi i sin plånbok. Han får betala med sorg och längtan. Något annat gives inte. Det är helt enkelt dags att säga God natt till fröken Ann. Det är en term från boxningen. Man lägger handskarna på hyllan, bugar sig mot publiken, sen går man hemåt i snålblåsten.

Men som Andersson säger till den yngre mannen: Först ska vi ha en sup.

Roman

Anders Paulrud