Desperationen i idyllen
Ulrika Stahre har läst Under tiden av Pelle Forshed
Publicerad 2018-11-28
SERIEROMAN En pappa och make försvinner plötsligt precis när livet ser som bäst ut och den nyrenoverade villan ska tas i besittning.
Det sömniga villaområdet döljer, föga förvånande, både mobbning, depressioner och en hel del desperation. I Pelle Forsheds serieroman Under tiden möter vi utmejslade karaktärer, tecknade i den skugglösa, linjeskarpa Hergéliknande stil som förgyllde livet i serien Stockholmsnatt under så många år.
Samtiden tränger sig på: det nätdejtas, skapas konspirationsteorier, görs försök att podda. Jorden, och människorna, är sköra, kanske lika sköra som de linjer som låter dem skildras.
Under tiden skildrar, som titeln antyder, ett tillstånd. Av väntan: den uppenbara – var är han? – och den mer existentiella. Livet har satts på paus för de flesta, de vinglar i tillvaron eller försöker vila sig till någon sorts livskvalitet.
Magda, som tycks helt övergiven av maken, får stöd av sin syster. Hon i sin tur har hamnat i ett limbo mellan livsdrömmar. Barnen får mest klara sig själva, och den sportige grannen exploderar snart av frustration. Allt pekar fram emot en upplösning som, spoiler, tar historien ett snäpp upp i angelägenhetsnivå.
Prepper eller struts: vilken attityd ska man ha till en värld vars fundament rämnar? Villaidyllen kväver i sin stillhet – allt utanför skrämmer. Strategierna må skifta, de linjalräta linjerna håller ändå ordning och Under tiden växer till sig med, just det, tiden
