”Män förförs av stora idéer”

James Meek skildrar politisk fanatism i det unga Sovjet

Religiös fanatism och politisk extremism.

Sekter av kastrater och kannibalism.

Brittiske författaren James Meek väjer inte för starka ingredienser i sin bok ”Den yttersta kärlekens gulag”.

James Meek var utrikeskorrespondent i Ryssland för engelska The Guardian 1991–99.

– Jag växte upp i Skottland under kalla kriget på 70-talet. Som de flesta människor har jag alltid varit fascinerad av det förbjudna, och det stängda Sovjetunionen utövade en lockelse på mig. Jag lärde mig språket, tänkte att då skulle hemligheten öppna sig för mig.

När kommunistblocket rasade samman satte han sig i sin bil och körde till Kiev i Ukraina. Han gjorde mängder av reportageresor, bevakade statskupper och inbördeskrig, mötte människor i yttersta fattigdom och förtvivlan. Under dessa år växte en roman fram i hans huvud men han fick inte tid att skriva ned den förrän 2003, efter en resa till Irak.

Outforskat fenomen

”Den yttersta kärlekens gulag” utspelas 1919 i en liten stad i Sibirien. Här finns tjeckiska ockupationsstyrkor under en galen befälhavare, en vacker änka och hennes lille son, en hemlig rysk självstymparsekt och en förrymd brottsling som sprider skräck omkring sig. För att inte tala om de röda revolutionärerna som kommer allt närmare.

När boken kom ut hyllades den i internationell press och James Meek jämfördes med ryska författare som Tolstoj och Dostojevskij.

– Det centrala temat är valet mellan att leva med människor du älskar eller att offra dig själv för ett högre mål. Denna fråga sysselsatte marxisterna under ryska revolutionen och med dagens islamistiska självmordsbombare har den fått förnyad aktualitet. Det här sättet att tänka är vanligare bland män än bland kvinnor. Män dras till stora idéer, de förförs av dem. Det här är ett psykologiskt fenomen, som är alldeles för outforskat tycker jag.

James Meek tar också upp religiös fundamentalism och vad den kan göra med människor.

Kamraten var matsäck

– De flesta religioner har alltid haft problem med sexualiteten. Den anses av ondo. En extrem variant var de ryska kastratsekter som frivilligt skar av sig könsorganen. Trots att sekten motarbetades av de sovjetiska myndigheterna tycks den ha överlevt fram till mitten av 1900-talet.

En annan magstark sedvänja som beskrivs i boken är sättet att lösa matfrågan för ryska och sovjetiska straffångar på flykt.

– Det är väldokumenterat att de brukade ta med sig en ovetande följeslagare som matsäck – om så skulle behövas.

James Meek hänvisar till ett uppslagsord i ”Gulag handbook” av Jaques Rossi, korova som betyder ko: ”En person som utsetts till att bli uppäten; eftersom han ingenting misstänker passar vilken kriminell novis som helst, som bjuds med [–] om de flyendes matförråd tar slut och inte ser ut att kunna fyllas på, slaktas ’kon’.” Rossi påpekar också att detta bruk uppkom före det sovjetiska gulagsystemet och finns beskrivet i en rysk medicinsk tidskrift så tidigt som 1895.

Begripligt

– Efter varje kapitel jag skrev frågade jag mig: Är det här rimligt, är det trovärdigt? Och tvekade jag det minsta skrev jag om det. Och, hur underligt det än kan låta, men under de omständigheter de levde kan jag begripa idén med kastrering.

Fakta: James Meek

James Meeks boktips till...

Ingalill Mosander