"Skalpera alla hallickar"

Majgull Axelsson nöjd med raseri- utbrottet i nya boken

Antag att din man hittades halvnaken och skadad på en gata i ett östland.

Antag att du fick veta att han kastats ut från ett fönster efter ett besök hos en prostituerad.

Vad gör du då?

Dödar honom eller låter honom leva?

Det är frågan för huvudpersonen i Majgull Axelssons nya roman "Den jag aldrig var".

- Det började med att jag var i Litauen för att göra ett jobb om trafficking. Men det gick inte. Det är något slags journalistiskt redskap jag förlorat, säger Majgull Axelsson.

- Jag fick kontakt med en organisation som hjälper kvinnor att komma tillbaka efter att ha utnyttjats som sexslavar i väst. Genom dem träffade jag en kvinna som berättade sin historia för mig. Jag kände vad det kostade henne. Och jag stod inte ut.

Majgull Axelsson har tidigare i reportageboken "Rosario är död" skrivit om pedofiler och sexuellt utnyttjande av barn.

- I dag klarar jag inte själv av att läsa den.

Men hennes raseri över kvinnors och barns utsatthet har inte mattats.

- Jag har funderat en del på torskar och talat med forskare, som ägnat sitt liv åt att studera prostitution. Och det är definitivt inte synd om torsken. Han är oerhört sexuellt aktiv, har ofta flera partners och svårt med hela relationer. Han är lat, omogen och väljer den enklaste vägen - att köpa.

Han bedrar henne ständigt

"Den jag aldrig var" är en berättelse om MaryMarie, som är biståndsminister, och hennes man Sverker, som ständigt bedragit henne. MaryMarie vet om det men klarar inte av att lämna honom.

- Om man inte har sig själv så måste man ha någon annan.

Majgull Axelsson ville ta reda på mer om hur en man som Sverker fungerar.

- Det finns ett stort, svart hål i en sån här karl och där kan man stoppa hur mycket bekräftelse som helst - men det bara försvinner. En dag är attraktionskraften förbi och då är han förlorad.

En ålderdom i bitterhet

- Psykiatern Johan Cullberg, som jag läser som andra läser Bibeln, har skrivit att för den här sortens människor väntar en ålderdom i bitterhet och skuld. Behovet av bekräftelse är inte mindre men det blir inte längre tillfredsställt.

Maktförhållandet mellan Mary Marie och Sverker förändras när han bli förlamad efter att ha kastats ned på gatan. När hon sitter vid hans sjuksäng börjar verkligheten lösas upp, plötsligt vet hon inte riktigt vem hon är och hur hon ska förhålla sig till det liv de har levt tillsammans.

- Det hon känner är skam men hon kallar det skuld. Det är så självklart för kvinnor att känna skuld, det är en norm i vårt samhälle.

Hon blir skugglik, drabbas av afasi och kan inte förmedla vad hon känner. Men efter sju år går hon. Då känner hon inte längre någon skuld. Tvärtom får hon ett raseriutbrott:

"Jag är fullkomligt ursinnig på män som tar sig rätten att utöva makt över kvinnor. Jag skulle kunna rasera hela städer med min vrede, flå Den Heliga Stolens snörpiga kardinaler tillsammans med ett gäng muslimska fundamentalister och spika upp deras hudar på väggen, jag skulle vilja bygga ett bål av auktoritära gubbdjävlar på min strand och sätta eld på det, jag skulle vilja sparka varje hustrumisshandlare sönder och samman, skalpera alla hallickar och sticka brinnande tändstickor under naglarna på torskarna. Särskilt en av dem."

- Jag var rätt förtjust när jag läste det själv, säger Majgull Axelsson.

3 svar från Majgull Axelsson

Fakta: Majgull Axelsson

Majgull Axelssons boktips till...

Ingalill Mosander