”Nu kan jag dö nöjd”

Umberto Eco återvänder till sin barndoms värld i nya boken

Ett snille under en lättsam yta. Så har han beskrivits – Umberto Eco , professor och världsberömd författare. Hans bok ”Rosens namn” såldes i 17 miljoner exemplar och filmades med Sean Connery.

I sin nya, kritikerhyllade roman återvänder han till sin egen barndom.

Umberto Eco är en älskvärd man med bruna, varma ögon och ett bullrande skratt. Han är en intellektuell superstar, talar fem språk flytande, är professor i semiotik, kulturfilosof, historiker med medeltida teologi som specialitet och en mästerlig författare.

”Drottning Loanas mystiska eld” har han kallat sin senaste bok och den handlar om att försonas med sig själv och sin tid. En 60-årig man drabbas av hjärnblödning och tappar minnet. Han reser till sina farföräldrars stora gård där han hittar ett rum på vinden med travar av serietidningar, barnböcker och andra gömda skatter från sina uppväxtår. Och med hjälp av nostalgi börjar han pussla ihop sitt liv.

– Det här är den mest personliga och minst allvarsamma bok jag skrivit. Mycket har jag tagit ur mitt eget liv men de erfarenheter jag har delar jag med hela min generation. Vi har lyssnat på samma sånger, läst samma serier och böcker.

”Krig gör barn vuxna”

Umberto Eco var nio år när andra världskriget började och upplevde Mussolinis diktatur.

– Jag gjorde en del användbara erfarenheter. Som hur man ska göra för att rädda sitt liv. Det gällde att hoppa bakom en mur när kulorna började vina. Jag lärde mig också hur det är att leva med mycket lite att äta. Det fanns inga feta pojkar i vår by i bergen i Piedmonte. Jag vet vad uppoffringar vill säga. Krig gör att barn blir vuxnare mycket fortare.

”Drottning Loanas mystiska eld” har fått sitt namn av ett tecknat seriehäfte, som gavs ut på 1940- talet. Boken kan också ses som en hyllning till populärkulturen och innehåller mängder av bilder på Fantomen, Musse Pigg, Blixt Gordon, Mandrake och andra av Ecos ungdomshjältar.

– Jag älskade att berätta sagor för mina barn när de var små. Men så växte de upp och då övergick jag till att skriva berättelser i form av böcker i stället. Men nu har jag fått ett barnbarn och äntligen får jag berätta historier igen. Han är fyra år och jag inser att jag inte kommer att få följa honom upp i 20 års ålder så istället håller jag på att bygga upp en magisk takvåning med böcker, film och musik i vårt hus på landet. Den ska han få som ett minne efter mig.

Umberto Eco och hans hustru Renate köpte för 30 år sedan en stor gård från 1600- talet i bergen ovanför Rimini. Den användes som förläggning för tyska soldater under andra världskriget och Eco kallar den ”Alcatraz”.

– Jag behövde ett utrymme för 30.000 av mina böcker. Jag valde ut dem som absolut inte var nödvändiga att ha i mitt hem i Milano och flyttade dem. Trots det har jag fortfarande 30.000 kvar. Den enda sport jag utövar är att samla på böcker.

Humor i stället för stryk

Umberto Eco ärvde sin mormors läslust. Hon lånade ständigt böcker på ett bibliotek och när hon läst ut dem gav hon dem till sin dotterson.

– Det var en blandning av kärleksromaner och Dostojevskij, jag förstod inte allt men var väldigt fascinerad.

Farmodern hade 13 barn och från henne säger han sig ha fått sin förkärlek för det absurda.

– Hon hade inte tid att ge alla sina barn stryk utan härskade istället över dem med humor.

Umberto Eco är 72 år och kärleken är det viktigaste i livet.

– Men jag kan dö nöjd. Jag har fått min portion.

Fakta Umberto Eco

Tre svar från Umberto Eco

Ingalill Mosander