Så lågt i tak det kan bli

MAJA LUNDGREN läser en 120 år gammal satir

Man kanske skulle kunna tro att Flatland var ett utopiskt rike för kvinnokärlek. Men även om författaren Edwin A Abbott (1838-1926) var en tidig och uppenbart helhjärtad manlig feminist, så är det land han skildrar tvärtom det absolut striktast tänkbara: alla oregelbundenheter, yvigheter och avvikelser bestraffas hårt, där är så lågt i tak det någonsin kan bli.

Flatland är nämligen platt, det har bara två dimensioner. "Ha tålamod, ty världen är bred och vid" lyder detta rikes ideologiska påbud. Färger är förbjudna efter ett färguppror av revolutionären Kromatistes.

Tankeexperimentet

kom ut 1885 och är en underbar samhällssatir. Berättaren är en kvadrat som efter ett tillfälligt besök i Rumsland försöker övertala invånarna i Flatland om att det faktiskt finns ännu en dimension. Han blir internerad på livstid och kvaddad av "allmän misstro och hån". Nu riktar han sig till invånarna i Rumsland med sin berättelse.

Flatland saknar alltså höjd, men sannerligen inte hierarkier.

Klasskillnaderna är geometriska. Lägre arbetare och soldater är likbenta trianglar med smal bas. Medelklassen består av liksidiga trianglar.

Ämbetsmännen är kvadrater och femhörningar. Adeln sträcker sig från sexhörningar och "vidare uppåt tills de får hederstiteln polygoner eller månghörningar". Finast är prästerna. De har så många sidor att de ser ut som cirklar. Kvinnorna är raka streck och därmed oerhört farliga och vassa. De disciplineras av stränga lagar och föreskrifter.

Då det bara existerar två dimensioner i Flatland går det förstås inte genast att urskilja figurerna från varandra, alla ter sig ju som raka linjer (teckningar i boken hjälper till med att åskådliggöra hur den platta världen ter sig). Man måste gå runt eller känna efter för att avgöra klasstillhörighet. Kvinnorna kan göra sig så gott som osynliga genom att vända änden till.

"Om våra mycket spetsiga trianglar av soldatklassen är förfärande, förstår man lätt att våra kvinnor är ännu mer förfärande. För om en soldat är en kil, är en kvinna en nål; hon är så att säga helt och hållet spets, åtminstone i de båda ändarna".

I satirens form låter Abbott kvadraten från Flatland - i originalet kallad A. Square, "en konservativ" eller "en tråkmåns" - företräda en lätt igenkännlig kvinnoskräck. Kvinnan är "en tanketom hona", lika förskräckande som Angelina Jolie. Abbott beskriver ungefär samma förtryckande tolkningsprivilegium som Valerie Solanas (hon kan ha nickat någorlunda godkännande åt boken om hon läste den).

Bortsett från Flatland finns det två länder där perspektivet är ännu mer begränsat: Linjeland och Punktland. Monarken av Punktland är ett porträtt av absolut självupptagenhet, ett majestatis pluralis som aldrig blir emotsagt.

Den arma kvadraten - berättaren - sitter i fängelse och lär sig göra sig av med sina fördomar. Han riktar sig till invånarna i Rumsland i hopp om att bidra till "fantasins utveckling", så att hela mänskligheten ska vinna "blygsamhetens sällsynta och dyrbara gåva". Fler dimensioner, mindre tålamod, sen kan vi börja om.

Bakhåll

Roman

Maja Lundgren