”Jag är avundsjuk på syskon”

Emma Hamberg har alltid önskat sig en syster

helskärm

Se upp – här kommer Emma Hamberg. Göm privata papper och håll tungan rätt i mun.

– Jag är en sån snok-Fia! Jag skulle aldrig släppa in mig själv, säger hon och skrattar.

Hon för till och med kartotek över personer och relationer.

Nej, så farlig är hon inte, Emma Hamberg, som nu kommer med sin andra vuxenroman. Men hon är en nyfiken typ, och samlar gärna idéer till sina romanfigurer från människor och samtal runt omkring.

Så om jag berättar något om mitt privatliv, antecknar du det när jag gått då?

– Oh ja, ha ha.

Hon vill helt enkelt gärna veta hur andra har det. Den nya boken ”Brunstkalendern” handlar till exempel om tre systrar, fast Emma själv är enda barnet.

– Jag har alltid varit fascinerad av – och avundsjuk på – syskon. Särskilt systerrelationer. Framför allt att kunna dela sina föräldrar och sin barndom med någon. Nu har jag bara min egen upplevelse. Som tur är har jag vänner som också känner mina föräldrar väl. Men syskon som står en nära blir nog något större.

Emma är säker på att uppväxten som endabarn har påverkat henne.

– Jag har fått stort spelrum, haft två föräldrar som applåderat allt jag gjort: ”Åh vad du är kreativ!” Men tyvärr har jag blivit konflikträdd, eftersom jag inte haft syskon att träna på. Min man är typen som blir arg och ryter till, och förr började jag alltid böla då, som en jäkla tönt. Nu har jag blivit bättre på att bråka. Fast ibland är jag som en gammal ko som går och tjurar...

En färgglad träkåk

Det är lätt att komma in på lite vad som helst när man träffar Emma Hamberg. Hon är öppen och ger intryck av att ha all tid i världen. Både hon och hennes man – som är musiker – jobbar hemma och styr sina egna dagar. ”Hemma” är en mysig och personlig träkåk i Norrviken, norr om Stockholm. Här har ingen heminredare stuckit in sin trendkänsliga näsa: det sprakar av färger och personliga prylar, en del gjorda av någon av de tre döttrarna (Emma, som absolut inte ville ha ett enda barn, hade tur och fick tvillingar från början).

Vi återkommer till boken: De tre systrarna lever helt olika liv. Storasystern är en silikonbröstad tuffing som jobbar på hårdrocksbar. En är fyrabarnsmamma som bryter ihop av att sköta allt hemma – och rymmer med glassgubben. Den tredje är dataexpert som förgäves försöker bli gravid. Hon för ”brunstkalender”, precis som systrarnas föräldrar gör över korna hemma på bondgården. Därav romanens namn.

Inte rädd för förändringar

Bokens hjältinnor går igenom livskriser – och lär sig något på kuppen. För Emma gillar när allt vänds till det bästa.

– Det första slutet var faktiskt ännu smetigare, det gick lite väl bra för alla. Min förläggare fick mig att ta bort det. Men jag vill gärna förmedla att man inte ska vara rädd för att förändra om något inte känns bra.

Förutom att skriva böcker håller Emma Hamberg föredrag om att ”klara biffen” med familj och jobb. Själv har hon lärt sig ta stort ansvar sedan hennes man var allvarligt sjuk för ett och ett halvt år sedan. Hon beskriver förändringen som att hon trodde hon var en lat person, men visade sig vara ett ”dynamitknippe”.

Så – hur klarar man biffen?

– Hmm. Genom att dela med den man lever med. Att inte ha för höga krav på sig själv, utan att kunna göra en sak superbra, men en annan halvdant. Att inte få för sig att man behöver en massa prylar, eller att barnen måste gå på aktiviteter. Själv var min enda aktivitet dragspel, men jag pratade mest relationer med min nyskilde lärare...

Tricken verkar fungera. Emma Hamberg, trebarnsmor och hårt arbetande, har ett tillkännagivande i dessa stressiga tider:

– Jag erkänner: Jag har aldrig varit nära att bli utbränd.

Jag tror henne.

Fakta/Emma Hamberg

Emma Hambergs boktips till...

Cecilia Gustavsson