Konst av ingenting

Som alla i saken underkunniga vet, så är Sekonderna lämnar ringen titeln på Ingemar Johanssons självbiografi, den han publicerade innan han slog ut Floyd Patterson och tog VM-titeln. Det har inget med Stig Claessons roman att göra, men när det gäller en Claesson-bok känns det helt okej med vildsinta utvikningar. Själv är han en mästare i grenen.

Ramen för romanen Sekonderna lämnar ringen är ett världsmästerskap i amatörboxning i Tammerfors, dit författaren Stig Claesson kommer för att rita och göra reportage och medverka i en finsk tv-film. Väl på plats drar han omkring bland boxningsexperter, mediefolk och smått avdankade representanter för den så kallade blomkålsmarknaden. Han snubblar över en amour, en grekiska som ska skriva om boxning utan att veta något i ämnet, men det lär ordna sig ändå. Eller inte. Det viktiga är inte uppgiften utan allt runt omkring.

Liksom den usle berättaren kan förstöra den bästa historia kan den begåvade göra stor konst av nästan ingenting. I så måtto söker Stig Claesson sin like. Han är den store naivisten i svensk litteratur, och på den banan har han ingen konkurrens. Som livsbejakande melankoliker har han mutat in ett alldeles eget litterärt universum, där saker bara händer, minnesbilder trängs med själva berättelsens händelseförlopp och stickspår kan ta vägen vart som helst. Slumpen och tillfälligheten styr det mesta, i ögonblickets ingivelse uppstår livets själva rörelse och allt är en pölsa. Varpå man i slutändan har framför sig en litterär ryamatta där ett grundmönster förstärks av överraskande inslag och färgmättade nyanser.

Stig Claesson leder som berättare tanken till den gamle barden vid lägerelden, och likt alla muntliga berättare (som kan konsten) är det energin i berättandet som gör att det lyfter. Då förlåter man det mesta, till och med att han - för vilken gång i ordningen? - lyckas knöka in sin ungdoms järnvägsbygge i handlingen, och då inte bara som en anekdot utan som bärande element. En genial skrönaförtäljare ska tas på fullaste allvar utan att man behöver tro på vad han säger.

Man kan se

Sekonderna lämnar ringen som en gestaltning av Oscar Wildes paradox "skillnaden mellan en livslång kärlek och en tillfällig passion är att passionen lever längre" (citerad ur minnet) - men där man hos honom kan ana en cyniker i botten finns hos Stig Claesson inget av sarkasm och ironi. Allt må befinna sig i upplösning, det gäller att bejaka och glädja sig åt det goda i livet. Dit hör kamratskapen och kärleken. Dock inte amatörboxningen, som den blivit. Den betraktar den gamle boxningsälskaren Stig Claesson på behärskad distans.

Roman

Gunder Andersson