Bloggprosa som berör

Utskälld på förhand – men recensenterna är imponerade

Ulf Lundells skaparkraft sinar inte.

Han har skrivit tio romaner, fyra diktböcker, släppt 35 fullängdskivor, målat tavlor, turnerat.

Nu har hans senaste roman "Värmen" landat på bokhandelsdiskarna.

Redan på förhand, oläst, har "Värmen" retat upp många. Inte minst några kvinnliga journalister. Lundells ene romanfigur får nämligen i boken kräkas sin avsky över några offentliga unga kvinnor med ett riktigt sexistiskt ordval. Några av dem är namngivna.

Men rescensenterna är ganska överens. De tycker Lundell skrivit en gripande, stark text där ordmassorna dock ibland blir litet för omfångsrika.

Här är några utdrag ur deras omdömen:

Dagens Nyheter:

Ett manligt skri

”Man kan också kalla den en utvecklingsroman eftersom det inte händer så mycket mer än att berättarjaget får skrika av sig och sedan komma ut på andra sidan som en bättre man.

?

I alla fall så har den nya romanen en resning som gör att jag sugs med trots alla dessa Kerouac-på-Autobahn-segment. Det är långtifrån stor litteratur, men det är ett intressant kapitel i berättelsen om den moderna manligheten.”

Svenska Dagbladet:

Lundells bloggprosa otuktad men befriande

”?befinner han sig milslångt från det ämbetsmannamässigt pretentiösa ordpetande som kommit att i så stor utsträckning premieras inom de nutida litterära etablissemangen.

?

Lundells framvällande ordmassa har som syfte att gestalta livet i dess totalitet och motstridighet – långt från alla abstrakta politiska och akademiska teorier. Detta är i högsta grad föredömligt. Dessvärre tycks han inte förstå att naturalism och formlöshet alltid måste förbli varandras motsatser.”

Sydsvenska Dagbladet:

Oline Stig läser Ulf Lundell

”Och trots att jag emellanåt gäspar över Pouls långrandiga musikreferenser och leds över Bulls personangrepp och haranger om det usla kvinnosläktet, var det längesen jag blev så här berörd av en Lundellbok. Den genomsyras bitvis av en innerlighet och en självrannsakan som är svår att värja sig mot.

?

Lundell är en mästare på att skildra den där nattsvarta maran och melankolin, i de trista autobahnmotellen, i det österlenska landskapet och i Poul själv.”

Göteborgs-Posten

Man blir förbannad

"Denna roman utmynnar i att man själv blir vred, på girighet och media, manipulationer, samkvämsfascister, Piratbyrån, gangstaraphyllande feminister och idioter till män; man blir förbannad på dumheten. Självklart är budskapet provocerande.

?

Språkligt väljer Lundell, nästan som alltid, den omvända isbergstekniken. Allt skall till ytan och inte mycket läses mellan raderna. Likheterna med den Kerouac som skrev en ångande Visions of Cody är i Värmen uppenbara och det är upp till var och en att ryckas med eller utmattas.”

Läs också:

Simone Söderhjelm