Skräckslagen medelklass

CECILIA ANNELL ser Torbjörn Flygt göra upp med ett rätts- samhälle i förfall

I sin nya roman, Verkan, har Torbjörn Flygt flyttat luppen från arbetarklassmiljön i Underdog till ett övre medelklassgetto. Men det är med samma skarpa och samtidigt ömsinta blick som han skärskådar det högre samhällsskiktets vanor och ovanor. Mest ovanor.

Huvudperson är åklagaren Claes Backe som med sin fru (som är präst) och tonårsbarn flyttat in i ett nybyggt villaområde. En rad bilinbrott och småstölder har gjort att grannarna vill starta ett medborgargarde. Claes Backe är helt emot detta; han tror, eller vill tro, på rättsväsendets förmåga att ta hand om kriminalitet. Försök vara smidig, säger den ständigt förstående hustrun. Men smidig är han inte, Claes Backe. Han står för sina ideal, om så på bekostnad av grannsämjan.

Det påminner om Michael Moores och Barry Glassners bilder av USA, med en skräckslagen medelklass som förskansar sig bakom ett allt tyngre artilleri. Flygt skildrar fint hur rädslans kultur breder ut sig, hur den tar grepp om ett grannskap och om ett helt samhälle.

Flygt låter Backe vandra omkring i ett Malmö i förändring. Nya lyxbostadsområden byggs upp på förgiftade före detta industrimarker samtidigt som problemområden skuffas undan i budgetarna. På hans skrivbord hopar sig fallen, som faktiskt överträffar löpsedlarna. "Ibland borde det inte vara enskilda individer som ställs inför rätta utan ett helt samhälle", tänker han. Samtidigt står det allt mer klart att Claes Backes allvarsamma moraliska anspråk blir ett problem, både för hans anhöriga och för honom själv.

Det blir ensamt helt enkelt. Sonen tyr sig mer till den svenniga grannpappan. Detta och en rad andra omständigheter - överbelastning på jobbet, ett misslyckande med att få en brutal våldsverkare fälld (för att vittnena inte vågar vittna), dotterns "frigörelse" i för korta kjolar - gör att Backe till slut vacklar i sin tilltro till det goda samhället. Rädslan sprider sig också till honom. Först kommer käket, sedan moralen, som Brecht sa. Nu har ju de här männi-skorna gott om mat, Backe äter fransyska med zucchinikräm till lunch, men i ett avreglerat samhälle är vi alla slavar under kapitalismen och hungrar efter frihet, eller åtminstone efter en dräglig arbetstakt. Moralen har sina rötter i de sociala och materiella villkoren, vare sig vi är tjuvar eller rättskaffens mänskor.

Flygts stil känns igen från tidigare böcker, rappa men precisa porträtt, mycket dialog. Han fångar in männi-skors sociala spel, deras gemenskap eller brist på gemenskap, deras maktkamper som subtilt yttrar sig i en gest, en formulering. Även i den övre medelklassen finns underdoggar och översittartyper. Ibland i en och samma person, som grannen som drar för hårt i sin cockerspaniels koppel i ren nervositet.

En svaghet hos romanen är möjligen att personerna är lite flyktigt tecknade. Det är snyggt gjort, man ömsom ryser, ömsom skrattar åt typer man känner igen, men skild-ringen kan ibland sakna djup - något som skulle göra den tragiska effekten i Claes Backes fall starkare. Texten förtunnas på slutet när den dramatiska konflikten i personen Claes Backe egentligen når sin kulmen. Men å andra sidan är detta kongenialt i förhållande till vad som återstår av den en gång så starke mannen.

Verkan är en rundmålning av ett rättssamhälle i förfall, med Claes Backe som en representant för en människotyp som kämpar in i det sista men som ändå måste ge upp till slut, ett offer för ekonomiska nedskärningar och lagmaskineriets oförmåga att anpassa sig till ett mångkulturellt samhälle.

Roman

Cecilia Annell