När vardagen blir hotfull

CAMILLA HAMMARSTRÖM ser Torbjörn Elensky plocka isär samtidens gemenskapsmyter

Enligt aboriginerna skapades världen av varelser i en drömtid, allt som existerar är lämningar efter dem. Drömtid är ett begrepp som täcker in en mängd livserfarenheter, ett meningsskapande system som får tillvaron att fungera för den invigde.

Hur tänker sig Torbjörn Elensky en svensk drömtid? Titeln på hans nya bok förbryllar och lockar. Berättelserna rör sig i tidlöst limbo, är ett slags tablåer över de osynliga krafter som behärskar nutidsmänniskan. Viljan till makt, längtan efter samhörighet är intakt sedan stenåldern, omgärdad av samma skrockfulla ängslan, samma rituella affirmationer.

Alla samhällen och i synnerhet det kapitalistiska rymmer alltså magiska föreställningar, har sina totem och tabu. Med neurotikerns charmerande, ettersprutande intelligens vill Elensky strippa samtidens framgångs- och gemenskapsmyter. Samtidigt kan han förstås inte undgå att själv underkasta sig dem. Det blir roliga tjurrusningar.

Tiden då författaren hade samma status som politiker, biskopar och affärsmän är över. Det är efter skotten på Sveavägen och "fräschkannibalerna" har tagit över ruljansen. I informationssamhället är den eftertänksamma konstnären en beklagansvärd looser. Huvudpersonen i Viskleken får byta ut sina författardrömmar mot ett jobb som copywriter för att ha någon chans bland alfahannarna på apberget. It-bubblan skimrar ännu, uppblåst av besvärjelser som lockar ständigt nya investerare. Elenskys lustmord på webbyrån Raketen innehåller en hel del träffande lyteskomik, men blir gripande först genom författarens självrannsakan. Är han så klarsynt egentligen? Är inte hatet i själva verket en spegling av hans egna misslyckanden att ta sig in i systemet? För ingen vill ju egentligen stå utanför hur mycket man än smyckar sig med outsiderns insignier.

Dilemmat får en kuslig gestaltning i Trädgårdsstaden. Här är författarjaget uppdelat i två bröder, Tor och Björn - ett slags Kain och Abel som slåss om tillvarons gunst. Vem belönas, den som ifrågasätter ordningen eller den som bekräftar den? När villaidyllen besöks av en inkräktare vänder sig invånarna i paranoia mot varandra, varje avvikelse från normaliteten sätts under lupp. Saker som tidigare tolererades blir plötsligt hotfulla, försummade gräsmattor eller flagnande fönsterkarmar kan vara tecken på myteri mot den gemensamma värdegrunden.

Torbjörn Elensky gnuggar smärtpunkterna både effektivt och underhållande. Samtidigt tror jag att han skulle nå djupare om han bara besinnade sig en smula. Hans berättelser är verkligen angelägna, men lider av samma kluvenhet inför samtidens uppdrivna tempo som gestalterna i den. Det är i och för sig både mänskligt och sympatiskt, men jag skulle önska att han stod lite mer på den eftertänksamme författarens sida.

Prosa

Camilla Hammarström (kultur@aftonbladet.se)