En våt dröm?

Anita Goldman läser Ana Menéndez revolutionsromantik

Sjutton år gammal åkte jag till Sydamerika. Ung, radikal och orädd liftade jag runt kontinenten i lastbilar. Jag minns färgbilderna av plast som de skrangliga fordonens chaufförer satt upp på instrumentbrädan: en av jungfru Maria och en av Che Guevara. Revolutionären som blev 1900-talets utan jämförelse mest kända revolutionär, fick genom sitt liv - och framför allt genom sin mytomspunna död - symbolisera inte endast hoppet om att en radikal förändring av vår värld är möjlig utan också själva energin, attraktionen i en sådan förändring. I Che Guevaras person sammanstrålar Kristusbilden med den erotiska energin hos revolutionens affischpojke. En oerhört potent mix.

I den exilkubanska författaren Ana Menéndez roman Hon älskade Che tar myten Che kropp och form i en kvinnas liv. Det är författarjagets mor som efterlämnar dagboksanteckningar, vilka berättar om hennes hemliga kärleksaffär med Che under den kubanska revolutionens första år. En kärlek som är så stark att hon väljer att stanna på Kuba, trots att hennes far och den lilla dottern skickas i exil till Miami. Bokens författarjag återvänder som vuxen kvinna till Kuba för att söka sanningen om sin mor.

Denna täta och välskrivna roman är på samma gång en kompromisslös uppgörelse med romantiken kring den kubanska revolutionen, en erotikens lovsång och en roman om hur svårfångad verkligheten är, hur den knappast kan naglas fast och frigöras från våra önskedrömmar och illusioner.

Bilden av dagens Havanna är inte nådig, det är "en stad av grusade förhoppningar, och vart jag än gick så påmindes jag om att allt i livet går mot förfall och undergång", en stad där "drömmande turister" endast ser "det behagliga" och nöjer sig "att bara nudda vid tingens yta". Utanför hotellmatsalens överflöd tar Havannaborna till intrikata lögner och strategier för att få turisterna att släppa till sina dollar. Såväl människorna i Havanna som exilkubanerna i Miami lever i exil från det förflutna; "Jag upplevde den här eviga längtan efter det förflutna som en form av galenskap."

Är också moderns efterlämnade berättelse om den vibrerande erotiska affären med Che en galenskap, en dröm eller är den sanning? Skickligt låter Menéndez läsaren in i det sista sväva i tvivelsmål om detta. Är berättelsen om Che en fantasi, är en sådan erotisk hängivelse alls möjlig? Kan det förflutna någonsin naglas fast, hur många gamla foton vi än snokar upp och samlar på oss? Eller är det lika undflyende som det extatiska ögonblicket då kroppar smälter samman, de ögonblick då "vi skrattar och smakar med vidöppna munnar och våra händer vill beröra och hålla kvar". Kanske är försöken att hålla kvar erotikens himlastormande nu en lika ouppnåelig dröm som den revolution jag i min ungdom jagade på vägarna i Sydamerika.

Roman

Ana Menéndez

HON ÄLSKADE CHE

Anita Goldman