Hellre historia än historier
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-12
Herman Lindqvists äventyrsroman Rubinen får mig att tänka på rövarromaner av Axel Klinckowström och genrens mästare Frank Heller. Skillnaden är att de vad gäller orimligheter i handlingen ändå tog berättelsen på allvar och försökte hålla ihop den så gott det gick. Lindqvist däremot tycks tröttna på sin intrig rätt fort och infogar långa textsjok om en massa annat: franska revolutionen, den usla servicen i SAS Businessclass (riktigt skojigt), inredningen i Stockholms slott, huvudpersonen Eriks kärlek till sin franska hustru och mycket annat.
Det gör han på sätt och vis klokt i, för handlingens grundbult är bland det jönsigaste jag sett: en galen före detta legoknekt som anser sig vara ättling i rakt nedstigande led till Karl Knutsson Bonde, kung på 1400-talet, och som nu ämnar spränga kungahuset i luften för att själv stiga upp på tronen. Det ska nog en storsäljande författare till för att få ut dessa tokerier på ett stort förlag.
Läsaren gör alltså klokt i att hoppa över själva romanhandlingen och läsa den folkbildande utfyllnaden. Den Herman Lindqvist som berättar om vår historia är överlägsen historieberättaren.
Roman
Gunder Andersson
