Kan apor digga musik?

MIKAEL STRÖMBERG om en bok som får sin läsare att tänka

helskärm

Ella är i surrealiståldern, 4 år. Innan hon somnar undrar hon: "Pappa, när man drömmer, ligger man kvar i sängen då, eller är man där, där man drömmer?"

Vid sådana tillfällen vet jag hur lite jag vet, och inte ens det vet jag. Så är det att läsa Peter Gärdenfors Tankens vindlar. Han är professor i kognitionsvetenskap och kan inte med bestämdhet säga hur tanken fungerar. Där står han på samma nivå som Ella. Däremot kan han återge vad andra sagt om språkets uppkomst i samverkan med människans evolution, och hur hjärnan under sekler har kommit att hantera språket. Och leverera roliga formuleringar om hjärnan som "Den grå grötklumpen innanför skallbenet".

Människans tankar är av männi-skostorlek. Knäckfrågan är om vi kan tänka utan språk. Ja, menar Gärdenfors och ställer sig i opposition till Noam Chomsky som framhåller hjärnans språkmodul, ett slags hårddisk separerad från hjärnan. Gärdenfors gillar inte heller datasnillet som menar att hjärnan fungerar som en binär maskin, reducerad till tänkande i nollor och ettor, artificiell intelligens.

Människan sa hejdå till schimpansen för sex miljoner år sedan, men hennes språk är inte äldre än förslagsvis 250 000 år. Alltså har vi tänkt ganska länge utan talat språk. Språket är, skriver Gärdenfors: "bara grädden på tankens tårta".

Vad är det då, tanken? Möjligen ingen autopilot som styr jaget och överjaget. Något tänjbart, som en galax? Ja, eventuellt. En metaforisk perpetuum mobile där bakom hjäss- och tinningloberna? Ja, säger neurolingvisterna. Det är även en beskrivning som många konstnärer kan känna igen sig i. Tankens ändlösa vidder tycks uppstå i växelverkan mellan intryck och uttryck. Människan är kanske det enda djur som har en föreställning om dåtiden och framtiden parat med ett avancerat visuellt tänkande.

Genom tanken kan vi komma ihåg saker som vi nödvändigtvis inte behöver hålla kvar i huvudet hela tiden. Gärdenfors formulerar det briljant: "Världen hjälper oss att tänka." I andra kulturer har man till exempel drömspåren i landskapet som stöder tanken.

Den andra gåtan med tanken är medvetandets rituella mummel. Medvetande läcker ständigt. Allt vi påstår oss veta står möjligen ristat på hjärnans vaxtavla och väntar på att uttalas, att bli explicit. Men det mesta är faktiskt implicit och tyst. Vår intuitiva kunskap är omätbar. Intuitionen är en direkt förnimmelse som alltid känns sann trots att den är oförnuftig. Och intuition kan övas upp, det är vad konstnärer ständigt gör. Ett annat ord är magkänsla. Men intuitionen är större eftersom den dessutom hjälper oss att överväga, förstärka och rättfärdiga en tanke.

Gärdenfors metaforer till musik är tacksamma. Människan är ensam om att kunna hålla takten. Har vi nånsin sett en apa digga musik? Somliga menar till och med att tanken har ett ljud. Tonsättare och musiker hör ofta hur tanken äger en viss orkestrering, ett ackord, en röst. Det verkar som om tanken kan alstra akustiska avbilder i hjärnan.

T S Eliot skriver i The dry Salvages om "ett vattenfall, eller musik som man hör, så inom sig, att man inte hör den utan själv är musiken, så länge den fortgår". Det som händer bakom pannbenet liknar ett orkesterstycke med flera parallella stämmor i en tonväv. "Vårt medvetande skapar inte tanke- och känsloklangerna utan är själva musiken", föreslår Gärdenfors. Och i så fall är instrumenteringen själva signalsubstanserna; serotonin, dopamin, noradrenalin, cytokinin, oxytocin osv.

Störst problem ställer mig kapitlet där Gärdenfors går in på den sittande människans (Homo sedens) berättartekniker. Särskilt begreppet multimedia, som enligt författaren inte är äldre än 15 år!

Ny är möjligen digitaltekniken som håller flera informationsfönster aktiva samtidigt och förflyttar information trådlöst kors och tvärs. Men inte berättarformen. Redan på 1920-talet producerades intermedial konst där berättaren, lyssnaren, läsaren, publiken kunde vara samma person. Den narrativa blandformen av text, ljud, bild och rörelse är mycket gammal. Till exempel samernas jojk, opera, dadaisternas simultankörer, radioteater, film. Därför känns det lite dåligt förankrat när Gärdenfors hyllar multimedias "förhöjda närvaro" och "större medskapande".

En bok som får sin läsare att tänka är hur som helst bra. Slutligen känner jag mig redo för en definition av TANKEN: Den undersöker vad som är sken, inbillning, fantasi och lek och har en känsla för vad som är imaginärt och tvärtom. Och det råkar sammanfalla med den minst accepterade vetenskapen av alla: patafysiken.

Vetenskap

Mikael Strömberg