Räddad – av sin hjälte

Jan Guillou var nära att ge upp nya romanen – men då dök Hamilton upp igen

Hamilton är tillbaka.

Trots att Guillou lovat att han aldrig skulle återuppstå.

– Historien fungerade inte utan honom, säger Jan Guillou.

Han begravde sin spionhjälte för elva år sedan. Skrev till och med en bok om varför Hamilton aldrig skulle kunna återvända från Kalifornienexilen.

Då hade hjälten sålt tio romaner i vardera en halv miljon. Förlagets tårar torkade snabbt när det visade sig att medeltida Arnböcker sålde ännu bättre.

I år var det dags för något nytt. Men mitt i den storpolitiska thrillern tog det stopp.

– Jag trodde inte på historien själv. Jag var rätt deppig i mars och tänkte skrinlägga hela idén. Så insåg jag att det faktiskt fanns en person, säger Jan Guillou och lyser upp.

Bara ett påhitt

Berättelsen om ”Madame Terrors” tillkomst är lika dramatisk som thrillern själv. I sista stund räddas Guillou av sin egen hjälte.

Bara en låg dos romantiskt sinnelag krävs för att se Hamilton som en förlängning av Guillou. Nu är han inte vidare romantisk.

– Hamilton betyder inte mer för mig än andra påhitt. Tro inte på författare som säger ”gestalterna kommer till mig på natten”. Det är ju trams.

Författaren skriver romanen, inte tvärtom.

– Vissa ser författaren som en av gud inspirerad person. Genom att framställa sig som offer för gestalten vill man visa vilken stor konstnär man är. Blaha.

Kvinnorna huvudpersoner

Om än inte gudasänd var Hamilton guldkalven som gjorde Guillou rik och länken mellan journalisten och författaren.

Efter att ha avslöjat IB-affären på 70-talet, suttit i fängelse och blivit närapå martyr, kunde han underrättelsetjänsten. Inget han kunde skriva artiklar om men däremot romaner. Källa blev märkligt nog en av skalperna från avslöjandet, IB-chef Birger Elmér.

– Jag stötte på honom på banken tio år senare. Kassörskan skrattade när hon såg vilka som stod i kön. Han bjöd hem mig, vi blev vänner och han är medskapare till nästan alla Hamiltonböcker.

I nya ”Madame Terror” har kvinnorna huvudrollerna: en palestinsk underrättelseagent och USA:s utrikesminister Condoleezza Rice.

– Det var en befrielse att skriva om kvinnor. Att skriva tio Hamiltonromaner var som att göra lumpen i tio år. Det går inte att få in kvinnor i spionromaner, men i en ubåtsrulle gick det bra.

Han tycker att kvinnoporträtten lyfter berättelsen.

– Jag beundrar kvinnor som slår sig in i en manlig värld som kvinnor. Inte manshärmare.

Jakt och alkohol

Vi sitter på verandan till hans paradis i Roslagen. Ett vackert timmerhus med örtagårdstak och granitgolv. Vid stora panoramafönster ut mot en äng kommer böckerna till. På väggarna trängs skalper från hans andra livsintresse. Hundratals hjorthorn och större troféer. I centrum två groteska, grinande vildsvin och en sällsamt vacker lokatt.

Vinkällaren skulle sätta en sommelier i spinn. Cheval blanc från 1982 samsas med tusentals viner i alla kulörer. Alkohol är en annan av hans passioner.

Och inget problem.

– Jag dricker två sexor whisky per kväll och natt när jag skriver. Men under så lång tid att man skulle klara att köra bil. Min lever mår som ett litet barns.

Det finns många Guilloubilder. Några odlar han själv, andra drabbar honom. Som att han är antifeminist. Trots att han varit med i Kvinnoforum.

– Det är galenskapsfeministerna jag är emot. Tiina Rosenberg lyckades döda feminismen på tio minuter.

”Jag är den jag är”

Homofobstämpeln kan han bli av med på årets Pridefestival där han talar. Dottern Ann-Linn är dessutom gift med Sandra Andersson, aktiv i Feministiskt initiativ. Och med författaren Anne Holt och hennes fru firade han midsommar.

– Ja, de ställer till min bordsplacering, denna lesbiska majoritet.

Vad folk sedan tror ger han

fan i.

– Jag går inte omkring och tänker att det är jag som är originalet till Jan Guillou. Jag är den jag är.

Fakta: Jan Guillou

Jessica Ritzen