Surkarten skriver ju förtrollande

Det är mycket Dylan nu. I tv, på scenen, i klippbok. Själv har jag inte haft något särskilt förhållande till honom förrän jag började läsa hans memoarer. Efter första sidan var jag fast. Han skildrar New York på 1960-talet, sina första steg i musikbranschen, människorna på på klubbarna, kärleksaffärerna - vem hade anat att denne surkart kunde skriva så förtrollande? Och Örjan Rambergs skrovliga stämma är perfekt i sammanhanget.

Självbiografi