Hälften okej, hälften oläsbart

Subcomandante Marcos är till vardags filosof, poet och gerillaledare i kampen för den mexikanska ursprungsbefolkningens rättigheter. Från början är han troligtvis akademiker, dock med mycket hemlighetsfull bakgrund. Han uppträder alltid förklädd i skidmask, gärna rökande pipa, och tillåts då och då breda ut sig på svenska tidningars kultursidor.

Osaliga döda, som är Marcos debut i deckargenren, är skriven tillsammans med mexikanske författaren Paco Ignacio Taibo II. De har skrivit varannat kapitel, vilket innebär att hälften av dem (de av Taibo) är helt okej kriminalromanprosa, med en sympatiskt disträ och Mahler-gillande privatdetektiv, medan övriga (av Marcos) är snudd på oläsbara. De två författarnas berättelser vävs ihop på slutet, vilket givetvis innebär att Taibo får underordna sig Marcos trassliga och extremt ospännande intrig, som mest består i att en massa människor – de flesta med mycket oklar funktion i romanen – går omkring och säger poetiska saker och är gåtfulla och kloka som gamla indianer. En del är förvisso gamla indianer. Andra är bara färgstarka och brokiga i största allmänhet, som det tyska lesbiska pizzabudet, italienaren som tror på utomjordingar och vill lära dem att laga mat, den sjuttiofemåriga hacker-kvinnan och den godhjärtade transsexuella prostituerade – ett persongalleri som skulle göra Pedro Almodóvar grön av avund. Samtliga avskyr snabbmat, tycker om att spela fotboll och känner ett trängade behov av att bosätta sig i Mexikos djungel efter att ha läst den store Subcomandantens skrifter – ja, Marcos ingår givetvis, på ett föga blygsamt sätt, själv i historien.

Osaliga döda är kanske den minst spännande kriminalroman som någonsin skrivits, en till större delen obegriplig historia där Subcomandante Marcos tar varje chans att driva sina teser om att globalisering är förkastligt, liksom tv-antenner, bilism, Kentucky fried chicken, ja, det mesta som inte existerar i djungeln faktiskt. Dessutom passar han på att delge sina fans sitt bästa recept på köttgryta: nötkött i små bitar, salsa och ost, rör om och servera rykande hett. Det är rejäl mat för män med järnmagar, inte för veka stadsbor, utan män som bor i sydöstra Mexikos berg och rider på mulor, och som – tillsammans med revolutionsromantiker världen över – utgör romanens enda logiska målgrupp.

Therese Bohman (kultur@aftonbladet.se)