Vad vi hörde om Irak

Claes Wahlin läser om en intensiv ryktesspridning

De bästa idéerna är ofta de enkla. Alla dessa uttalanden, påståenden och förnekanden som surrat i media före, under och efter kriget i Irak är inte bara ett antal röster med Bush, Rice eller Rumsfeld som huvudpersoner. Det är också så vi i dag möter världen via media.

"Jag hörde Donald Rumsfeld säga:", om massförstörelsevapnen, "Vi vet var dom finns. Dom finns i området kring Tikrit och Bagdad, och österut, västerut, söderut och norrut, ungefär."

Drygt två hundra sådana repliker, alla enligt formen "Jag hörde", har Eliot Weinberger sammanställt i London Review of Books (3 februari 2005), en katalog där Vita husets uppfattning kontrasteras mot en vartefter inträngande verklighet. "Jag hörde att tre fjärdedelar av Fallujah hade bombats sönder. Jag hörde en amerikansk soldat säga: "Det är liksom synd att vi förstört allt, men vi har i alla fall gett dom chansen att börja på nytt.""

En modern växelsång, ett miniepos för informationsåldern, där vad som egentligen har sagts, utförts eller hänt klär vad som redan verkade vara fiktion i ännu en fiktiv svepning. Sanning eller fiktion, hur i dag skilja dem åt?

"Jag hörde presidentens mor säga: "Varför måste vi höra om liksäckar och döda? Varför ska jag slösa mina vackra tankar på något sådant?""

Eliot Weinbergers senaste bok 9/12 - New York After (University of Chicago Press, 2003) upprättade ett liknande ögonblicksarkiv över attacken mot World Trade Center.

Claes Wahlin