Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Brynolf

”Sex är ett sätt att nå varandra”

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-17

Marie Hermanson om sin nya roman och sin syn på samlevnad

GÖTEBORG

Huvudpersonen i Marie Hermansons nya roman "Hembiträdet" nöjer sig inte med att titta.

Hon kliver över tröskeln och tämjer kaoset.

När kikade du senast in genom ett upplyst fönster och fantiserade om det som rör sig där inne?

Yvonne gör det vi andra knappt vågar tänka. Hon kliver över tröskeln. Som hembiträde, under falskt namn, får hon total insyn och överblick i det hus hon valt ut.

- Hon vill väldigt gärna styra och ställa. I sitt eget och i andra människors liv, säger författaren Marie Hermanson, 47.

"Hembiträdet" är hennes sjätte roman. Bernhard, mannen i huset, lever till synes ensam. Så småningom visar det sig att han har en fru. Under många år har han också haft ett passionerat förhållande med en annan kvinna, ett förhållande som fortsatt trots att båda gift sig på var sitt håll.

Finns det passion som överlever allt, oavsett tid och gärningar?

Marie Hermanson värjer sig. Hennes nya roman handlar inte om en passion som aldrig falnar. Den handlar om behovet av kontroll, ordning och reda.

Psykiskt sjuk mamma

Att huvudpersonen Yvonne är organisationskonsult med eget företag är ingen slump. Hon växte upp med en psykiskt sjuk mamma och tvingades ta ansvar tidigt. Sin skicklighet att tämja kaos får hon nytta av i sin spelade roll som hembiträde.

- Själv är jag glömsk och tankspridd. Jag måste hålla koll för att min tillvaro ska fungera. Jag kompenserar för en brist jag har, säger Marie Hermanson.

Hon löser det med listor, klisterlappar och ett rent skrivbord - men hon värnar samtidigt om rätten att vara disträ.

- Glömmer du en sak så kommer du ihåg annat. Jag tror inte att man ska ha för mycket ordning heller - och vi bedrar oss om vi tror att det går att ha total kontroll, säger hon.

Hon kan själv bli överraskad av hur personerna i hennes berättelser dyker upp och utvecklas.

- Jag tänker ofta att det är som att vara arkeolog och gräva ut en stad. Något sticker upp ur marken. Allt finns där men du har ingen aning om hur det ser ut. Så småningom får du helheten och inser att allt hänger ihop.

Det finns inget "bara sex"

Att Bernhard och Yvonne inleder en relation är oundvikligt.

- De har var sin sårig sida som de vänder mot varandra.

Men han säger att det bara handlar om sex?

- Jag tror inte att det finns något "bara sex". Sex är ett sätt att nå varandra och uttrycka sina själsliga och andliga behov.

Det är svårt att känna sympati för någon av dem.

- Det finns ingen jag tycker om i den här boken, säger Marie Hermanson snabbt.

Hon tycker att Yvonne är ett varnande exempel.

- Det finns så många duktiga flickor som är alldeles för duktiga för sitt eget bästa.

Yvonne är noga med att aldrig lämna något oavslutat efter sig.

- Själv känner jag inte längre det kravet, säger Marie Hermanson.

Numera kan hon lägga ifrån sig en bok utan att pliktläsa till sista sidan.

- Kanske ska vi vara mer uppmärksamma på vilka mönster som styr våra liv. Agerar jag utifrån något jag behövde för länge sen?

Mannen i romanen bär på skuldkänslor. Så småningom får vi förklaringen - och han får sitt straff.

- I dag är det fult att känna skuld men jag tror att vi ska vara rädda om den förmågan. Det är första steget för att kunna gottgöra det vi har gjort fel, säger Marie Hermanson.

Hon promenerar mycket och simmar. Långsamt.

- Det är mitt naturliga tempo. Alla simmar om mig. Men det monotona är bra för kreativiteten. Det händer något i hjärnan när man har tråkigt.

Fakta: Marie Hermanson

3 svar från Marie Hermanson

Marie Hermansons boktips till...

Kerstin Danielson

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.

Följ ämnen i artikeln