Himmel och helvete

Göran Hägg sätter betyg på årets läroböcker i religion

Religionens betydelse är undervärderad i svensk debatt och svensk skola - samtidigt som religionen har fått ökad betydelse i världspolitik och nyhetsflöde. Men vad är det för läroböcker i ämnet som svenska elever erbjuds?

GÖRAN HÄGG, litteraturdocent, författare och debattör, går i två stora artiklar igenom det aktuella utbudet. I dag handlar det om böckerna för årskurserna 7-9, i morgon om gymnasieskolans böcker. (Hägg tar inte upp böckerna för de sex första skolåren - helt enkelt för att samtliga är så usla att de inte bör användas.)

Knutbypastorn! Kristi brud! 11 september! Rocco Buttiglione! Sunnitriangeln! Islamiska Jihad! Bush "korståg mot terrorism"!

Det är tio år sedan jag senast i dessa spalter gick igenom utbudet av läroböcker i religion. Under tiden har religion fått väsentligt större betydelse i världspolitik och nyhetsflöde. Läroböckerna har blivit många fler. Men ämnets inriktning har knappast påverkats.

Det tycks svårt att förklara för rättänkande svenskar vad som i internationellt perspektiv är problemet med religion i svensk skola.

I många demokratier, till exempel USA, anser man att ett religionsämne i obligatoriska skolor strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. Staten ska inte lägga sig i någons tro. Även att tvinga barn att välja livsåskådning från ett smörgåsbord av för tillfället godkända samfund kränker föräldrar som tror på sin egen religion. Dessutom funkar det inte. Ett vetenskapligt perspektiv blir orättvist mot en del åskådningar, ett rättvist ovetenskapligt. Och orimligt. Får man välja nazism eller tro på tomten?

Å andra sidan är det ingen tvekan om att religionens betydelse undervärderas i svensk debatt och svensk skola. Hur många av mina läsare kan egentligen säga vad det är för skillnad på shia- och sunnimuslimer? Eller ens serber och kroater? Hur många av alla som yttrat sig om krisen i Ukraina har en aning om att den har en religiös dimension?

I vanliga skolämnen bortser man nämligen från religion. En författare av geografiböcker jag kritiserat för att ha skrivit om Nordirland utan att nämna protestanter och katoliker försvarade sig med att han inte ansåg det religiöst att tillgripa våld! Sällan nämns vår mest spridda diktsamling, Psalmboken, i svenskböcker. Kristendomen spelar mycket liten roll i historieämnet. Påven får, enligt 450-årig svensk tradition, bara vara med för att få stryk. Religionsämnet fungerar konstigt nog som ursäkt för att relevanta religiösa perspektiv helt försvinner i skolan.

Men i väntan på en bättre ordning med religiösa perspektiv där de hör hemma måste vi titta på utbudet av böcker i det religionsämne vi faktiskt har.

För de första sex skolåren finns numera, sen gamla Religion och liv från Natur och Kultur utgått, ingen bok som bör användas i vanliga skolor. Alla böcker jag nu läst, gamla som nya, dåliga som mindre dåliga, kränker antingen trosfrid eller vetenskaplig anständighet, eller bådadera. Många lärare i årskurs 1-6 påstås strunta i ämnet. Under omständigheterna är det antagligen en sund reaktion.

Låt oss därför i dag i stället gå direkt till årskurs 7-9, där trots allt en del positivt hänt, och där ämnet rimligen inte går att undvika. I morgon går vi vidare till gymnasiet. Det här är de texter du kan behöva ta ställning till som elev, lärare eller förälder.

Marknaden för böcker i "SO-ämnen", har i ett kvartssekel dominerats av SOL 2000-paketet från Natur och Kultur. Konkurrensen har vuxit, men SOL dominerar antagligen fortfarande. Det har reviderats flera gånger. Den nyaste upplagan heter således SOL 3000.

I religionsdelen SOL 3000 Religion och liv 6-9 har Leif Berg kastat ut gänget av medförfattare och genomfört en rejäl förbättring. Tidigare var en av bokens många absurditeter att högstadiedelen var barnsligare än mellanstadiets böcker. Den var rörig och mobbade vissa samfund samt hade idiotiska innehållsfrågor.

Den nya upplagan går som synes ända från årskurs 6 och uppåt. Den är mycket logisk. Ganska många av frågorna efter texten är sådana som kräver eget tänkande och vidareläsning. Sakfelen är mycket få och av den sort som uppkommer i förbifarten även i fackböcker för vuxna. Bilderna - teckningar, foton och konstverk - är utmärkta. Detta även om bilden av den kåte kung David som spanar in den badande Batseba oavsiktligt fått något av Der Stürmer-karikatyr över sig. En "vild fest till Dionysos ära" i årskurs 7 ser väl rolig ut. Likaså kejsar Neros mordorgier i nästa årskurs. Men klart intresseväckande.

Mobbningen av oliktänkande är helt borta. Ulf Ekman och Livets ord får komma till tals själva i årskurs 8. Katolska kyrkan och påven får för en gångs skull en fullkomligt hederlig behandling, både historiskt och i samtiden. Svenska kyrkans erbarmliga läge i opinionen diskuteras. Skildringen av Moseböckerna i sjuan är på en gång utförlig och vetenskapligt välinformerad på i branschen unikt sätt. Islam får en utförlig, klargörande behandling utan välmenande förvanskningar i årskurs nio. Liksom övriga världsreligioner.

Ska man bråka om struntsaker i detta i övrigt utmärkta läromedel kan man påpeka att arvsynd, som utpekas som en katolsk specialitet, också ingår i Svenska kyrkans lära, fast de inte vågar tala om det. Bilden på s 287 i årskurs 8 avbildar faktiskt inte påven med "vackra kvinnor" som "visar att långt ifrån alla präster och påvar klarade av att leva i celibat". Det är manliga riddare och furstar, klädda och friserade enligt 1400-talets mode. De bär svärd också! Hur kommer framtiden att tolka gruppfoton från mitt långhåriga 70-tal?

Enda konkurrent till SOL var länge paketet SAMS från Almqvist & Wiksell. SAMS Religion för högstadiet av Bo Nylund och Melker Wesslegård säljs tyvärr fortfarande. Kraftigt föråldrad. Tråkig, rörig och fördomsfull redan när den kom.

Samma författare och förlag har åstadkommit en nyare, mer infantiliserad version, kallad RONDO Religion 1-3. Tillkommit har främst ett antal fiktiva berättelser av den där sorten där eleven inte vet om det är sanning eller påhitt. Magister Andreas och bonden Kettil för en historiskt orimlig diskussion vid Uppsala domkyrka och dylikt. Svenska kyrkan, som här fortfarande är statskyrka, behandlas med urskuldande vänlighet. Angreppen på Livets ord och andra konkurrenter har dock försvunnit. Inte skuggan av vetenskaplig syn på Bibelns texter, bara småskoleaktiga referat. Fåraktiga etik-avsnitt och sinnesslöa innehållsfrågor drar ytterligare ned intrycket.

Långt bättre är nya upplagan av Bonniers SO Direkt religion 1-3 av Ole Högberg och Mats Sundqvist. Inte riktigt lika matig och läsvärd som SOL 3000 Religion och liv, inte lika öppen för andras tro. Men i stort sett likadant upplagd. Delvis är böckerna så lika att om det rörde sig om en lappskrivning i skolan skulle jag undersöka hur nära varandra författarna egentligen suttit i klassrummet.

Bland roliga smådetaljer noterar man avsnittet om dödssynder i del 1 med en förförisk bild av frosseri i form av varmkorv. Avsnittet om Gamla testamentet och Mose är läsbart och vetenskapligt någorlunda korrekt. Arbetsuppgifterna bygger ofta på att man ska tänka och läsa själv, till exempel i Bibeln. Sammanfattningarna efter varje kapitel känns däremot onödiga och fördummande.

Bokseriens stora problem är det extrema aktualitetsjäktet. Jämförelsen mellan Babels torn och World Trade Center känns vid närmare eftertanke osmaklig. Den nyupphittade kistan med Jesus broders ben har efter tryckningen visat sig vara ett falsarium.

Andra delen, om kristna kyrkor och deras historia, är tunnare än Religion och liv men hygglig. En dum låtsasintervju med reformatorn Calvin kunde ha utgått, särskilt som man tror att Calvin var unik genom uppfattningen att vissa av oss är förutbestämda för frälsning. Även Luther hade faktiskt den åsikten. Att avsnittet om Svenska kyrkan känns luddigt beror nog på att präster som tillfrågats är precis så luddiga. Trons betryckta läge redovisas, fast betydelsen av siffrorna förringas i texten. Avsnittet om den ortodoxa kyrkan är mer förstående än vanligt. Vad gäller katoliker finns däremot några av de vanliga fördomarna mot såna som inte är som vi i tro och gärning. "Vatikanstaten har ingen riksdag." Förmodligen har de inte heller socialkontor eller arbetsmarknadsstyrelse. Och så helgon och mossig moral ovanpå det!

Avsnittet om vårt eget helgon S:t Anna Lindh av Europa riskerar att mycket snart bli mossigt även det. Kanske kunde man tvärtom lära av katolska kyrkan som aldrig aktualitetsjäktar vid helgonförklaring.

Kommunismens ogärningar växer för varje ny svensk läroboksupplaga.

Detaljfelen är få. Det har inte funnits så många påvar som sägs. Att "katolsk kristendom är en del av Italiens kulturella identitet" illustreras med plakat på spanska som bärs av mexikanska nunnor. Och en del annat i den stilen. Men sånt händer den bäste. Som helhet ett hyggligt hantverk och en läsbar bokserie.

Helt ny är Gleerups Religion Punkt SO 1-2 av Hans Olofsson och Rolf Uppström. Läseböckerna är tunna, men det finns övningsböcker med större arbetsuppgifter. Gamla testamentet, som dominerar del 1, omtalas genom en av branschens modenycker här och i de flesta nya svenska läroböcker med den hebreiska förkortningen TNK eller "Tanak". Oftast förstår författarna inte den nya indelning och ordning av texterna det innebär - helt annorlunda mot den kristna Bibelns. (Det ryktas att i den nya generationen geografiböcker kommer Storbritannien att omtalas som "Jokäj".)

Allt är kort och ytligt. Andra delen sysslar med nyandlighet, häxor och dylikt, men hinner också varna för dokusåpor och kändisdyrkan, innan det blir dags att riva av Nya testamentet och kristna kyrkor på ett fåtal sidor. Varpå vi lär oss "ta ansvar" som idrottsman, östtysk gränspolis, alkoholistnärstående och konsument. Så tunn som soppan är vore det nästan en prestation att lyckas ha fel om något av de råfakta som trots allt finns här och var. Men avsnittet om "kärleken mellan två personer" har i all sin förnumstiga korthet betydande komiska kvaliteter.

Övriga läromedel har en enda bok för hela stadiet. Av någon anledning blir det då glesare tryck och mindre lärostoff. Den röriga SOS Religion av Ingrid Berlin och Börge Ring hos Almqvist & Wiksell täcker årskurs 6 till 9. Samma stoff behandlas gång på gång. Ibland ges motstridiga uppgifter, till exempel om antalet shiamuslimer. Fånig "etik" och något som författarna tror är "filosofi" inramar textsjoken: "Einstein var en filosof som sade att fantasi är viktigare än kunskap." I varje fall anser författarna det. Konstiga halvsanningar präglar texten även i övrigt. Bhagavad-Gita handlar knappast om det som antyds. Avlat innebar inte ens i sina grövsta former att man köpte "förlåtelse för sina synder". Nattvard är, vanligen, inte en minnesceremoni. En rappakalja av missuppfattningar saluförs under termen "humanism". (Bilden av en koptisk präst på s 202 föreställer dock en sådan! I SO Direkt får samma foto illu-strera verksamhet hos kopternas arvfiende den grekisk-ortodoxa kyrkan. Jag hoppas den glade prästen har någon sorts royalty. Fotot är med i ytterligare ett par böcker under olika rubriker!)

Rätt likartad är PULS Religion av Lennart Göth och Katarina Lycken hos Natur och Kultur. Uppläggningen är mer logisk, texten bättre skriven. Men hållningen är flummigare. Vi vaccineras inledningsvis med en rejäl dos svensk korrekthet, inklusive bild av lesbisk vigsel på kyrktrappan. Antalet homosexuella växer i nya böcker nästan lika förbluffande som antalet kommunistoffer. Avslutningsvis tar man sig an "Rörelser i tiden: marxism, feminism och ekosofi". Om Marx får vi veta att han indirekt tog livet av fru och barn och satte på hembiträdet. Det är mot feminism och ekosofi utvecklingen obönhörligt tycks gå! Vad "ekosofi" är förstår jag inte, men det är den verkligt viktiga religionen i många nya skolböcker. Det magra stoffet om religion i vanlig mening är till största del korrekt, frånsett att man inte skiljer på saga och sanning i "Tanak". Ett problem som man delar med alla kolleger utom SOL 3000 och SO Direkt. Man är tydlig kring trosbekännelser men luddig kring mycket annat.

Det finns ett antal ännu tunnare enbandsböcker, några möjligen avsedda för elever med läsproblem. Utrymmet tillåter inte att vi fördjupar oss i alla. Lite intressant är dock Ekelunds förlags SOFI Religion av Per Eklund. Extremkort. Naiv i tonfall och kunskapssyn. Men man levererar även kringmaterial i form av portal på nätet samt cd med ljudillustrationer. Bra. Tyvärr kan man inte beskylla cd:n för att vara originell. Högläsning av texter, som i flera fall även finns i boken. Säkert bra för lässvaga. Men varför kunde man inte fått höra vis- och psalmtexter sjungas? Varför inte prov på rysk-ortodox gudstjänst eller muslimska böne-utrop eller " Det talas mycket om informationsteknologi i undervisningen, men det verkar bara vara en ursäkt för att inte köpa böcker. Och sen blir det ingenting alls. Här finns mycket att göra!

Detta var alltså Guds ord i grundskolan. I morgon möts vi i gymnasieskolan. Gå i frid till dess!

Det är för 18:e året i rad som Göran Hägg sätter betyg på årets läroböcker. Det är en tradition vi är glada över: läroböckerna är alldeles för viktiga för att inte diskuteras utanför skolans väggar. Därför förvånar det oss att vi fortfarande är ensamma i svensk dagspress om att göra det.

Göran Hägg