Ta itu med Mayröcker!

I en tid då litteraturen tenderar att försvinna från offentligheten och bli en strikt privat angelägenhet mellan den enskilde läsaren och den enskilda boken har en poet som Friederike Mayröcker mycket att ge. För Mayröcker har diktandet bara i andra hand med böcker att göra. Först och främst är diktaren en som lever skriften och skriver livet. Och dikten är följaktligen något som uppstår i förhållandet mellan det privata och det offentliga.

Österrikiskan Mayröcker (f. 1924) är en av den tyskspråkiga poesins mest omtalade poeter. Hennes produktion är ofantlig och sträcker sig över flera genrer. I volymen Indianhår har Ulla Ekblad-Forsgren valt ut och översatt ett femtiotal dikter. En smula förvånande fungerar emellertid detta sparsmakade urval som en liten utsökt metonymi för hennes väldiga textuniversa.

Friederike Mayröckers poesi är inget man stilla avnjuter. Man måste "ta itu" med den. Man måste pröva dess idiosynkrasier mot sina egna. Slå i dess kanter och hörn. Mäta dess obegriplighet mot ens egen. Dikterna pekar alltid i två riktningar, ut mot de stora mänskliga: minnet, litteraturen, historien, och inåt mot språkets världsblivande och världens språkblivande. Det är poesi för de oförsonliga. För dem som inga löften dövar. För dem som varken skyr hjärtats oro eller tankens paradoxer.

Hur, frågar jag, upptäcka ett fjärran med egna fötter, hur, frågar jag, erfara det med egna ögon. Hur förena längtan till fjärran med bofasthet. Hur, fot och öga, glädje och gråt.

LYRIK

Magnus William-Olsson