En lantis tar revansch

MIKAEL LÖFGREN läser Olle Svennings bok om Göran Persson och hans värld

Titeln gör en lite full i skratt. Göran Persson och hans värld låter som en klassisk konstnärsmonografi, typ Rembrandt och hans värld eller Mozart och hans. Fast ännu mer kommer jag att tänka på en av svensk litteraturs mest älskade barndomsskildringar: Bertil Malmbergs Åke och hans värld (1924), som Allan Edwall gjorde en fin film av på 1980-talet, när Görans värld fortfarande var Katrineholm.

Det är nog ingen tillfällighet att mina associationer vandrar i sådana banor. Författaren Olle Svenning, mångårig ledarskribent på denna tidning, är en litterat karl. Nu är väl inte det kriterium nummer ett för att skriva en biografi om den sittande statsministern, men Svenning har också andra meriter. Uppvuxen i ett socialdemokratiskt kommunalpampshem i Malmö (om vilket han skriver lysande i Lojaliteter, 1995) hamnade han på 1960-talet i statsrådsberedningen som ung medarbetare till Tage Erlander, Olof Palme och Ingvar Carlsson. Sedan dess har han skrivit flera böcker om sina två stora intressen: (socialdemokratisk) politik och (skånsk) fotboll. SAP och MFF utgör Svennings fasta referenspunkter i tillvaron. Någorlunda fasta, i alla fall: de förlorar ju

ibland, som bekant.

Olle Svenning är ingen spökskrivare och hans bok om Göran Persson är ingen officiell biografi. Författaren tycks inte haft tillgång till sitt objekt utöver sitt ordinarie jobb som journalist. Nu är väl det en sanning med modifikation eftersom ledarskribenter på Aftonbladet verkar ha en rätt nära relation till det socialdemokratiska ledarskapet; rätt många informella supéer refereras i boken. Svenning har gjort sextiotvå (62) intervjuer med människor i Perssons närhet, dock inte någon med borgerliga politiker eller näringslivsföreträdare. Motivet är att han velat ge en "inifrånskildring".

Där hänger jag inte riktigt med. Det ena utesluter väl inte det andra?

Det är Göran Perssons politiska gärning som intresserar Svenning. Inte hans liv som privatman. Uppväxten i Vingåker tecknas med lätt hand i ett skissartat inledningskapitel. Sedan är det pang på rödbetan: "Göran Persson besegrar lärarna." Det är kommunaliseringen av skolan revolutionsåret 1989 som åsyftas. Persson visar uthållighet och stryktålighet i offentligheten, nödvändiga egenskaper för den som vill göra politisk karriär. Författaren antyder att den blivande partiledaren och statsministern kan ha härdats av elaka barn på skolgårdarna i Vingåker, och av det faktum att hans kroppskonstitution gjorde att han blev ledare i stället för spelare i det lokala handbollslaget.

Revanschism eller inte, karriärsugen var han, den unge Göran. Hans receptivitet beskrivs som något utöver det vanliga och han har ett personminne som en elefant. Och det är inte bara oförrätter som aldrig glöms. Bland de centerpartister som efter mitten av 1990-talet hade ett nära samarbete med regeringen Persson bedrivs än i dag vad som närmast liknar en personkult kring den Store Ledaren (s).

Men det var inte alltid en dans på rosor. En av Svennings käpphästar är att Göran Persson kände sig bortkommen i den sossedynasti som härskade och kanske fortfarande härskar i huvudstaden. Han var en lantis som gillade bönder och USA och stod rätt främmande för den snobbiga kulturradikalism som frodades i kretsen kring Palme. Svenning kallar honom socialkonservativ, och jag tror att han är något viktigt på spåren där.

Annars är han inte lätt att sätta på formel, Göran Persson. Flera pusselbitar är välkända, men hur passar de egentligen ihop? Idén om det gröna folkhemmet, bekännandet till den ideologiska treenigheten (sunda finanser, stark offentlig sektor, full sysselsättning), det heta engagemanget för Förintelsen, ointresset för amnesti- och flyktingfrågor, det ofta deklarerade hatet mot klassamhället, utpekandet av fackföreningsrörelsen som ett särintresse, det buffliga och ofta sårande beteendet mot medarbetare, särskilt kvinnliga, EU-skepsisen, glädjen att kalla världens mäktiga vid förnamn "

Det är inte lätt att få ihop. Men vilket människopussel går ihop?

Olle Svenning driver ingen tes, hans framställning genomlyses inte av ett perspektiv. Det kanske är för mycket begärt. Lite halvhjärtat säger han sig leta efter den moderna socialdemokratiska berättelsen och vem gör inte det. Ett förslag är "det gröna folkhemmet". Men det han till sist stannar vid är Göran Perssons eget liv.

Vilket biografin härmed bevisar?

Nja. Visserligen är Göran stor på många vis, men världen är ändå större. Boken skannar av politikområden och givna infallsvinklar på ett kompetent och initierat vis. Ibland för initierat. Då blir framställningen en katalogaria som bara kan intressera en politiker, ledarskribent eller doktorand i statskunskap. Många avhandlingar refereras. Och många anekdoter berättas. Den roligaste - och elakaste - är hur f d EU-kommissionären Jacques Delors besvarar sin egen fråga: Vem styr svensk EU-politik:

-Personne (Ingen).

Samhälle

Mikael Löfgren