Viljan att förstå - sig själv

Det är en mycket personlig bok som Svante Weyler har skrivit om sina tre resor till Kongo-Brazzaville. Med personlig menar jag att Ett hus i Ngouedi sprakar av passion och av viljan att förstå. Eller av viljan att ifrågasätta sig själv och de kulturella koder som man både efterlever, förstår och blir begriplig genom. På vissa sätt känns boken igen som europé-reser-ut-i-världen-och-tittar-på-den-litteratur.

Det är ett brokigt, lite rörigt och stundom ytligt perspektiv. Ett perspektiv med brådska. Men på andra sätt, och kanske kunde man då tala om en psyko­analytisk nivå, existerar en djup och djärv rörelse.

Den handlar i förstone inte om Kongo-Brazzaville, landets historia, dess nutid och politiska situation. Eller om alla de människor som berättaren möter. Nej, den passionerade rörelsen handlar om att se världen ånyo. Och därigenom sig själv.

Kanske säger det allra mest om situationen för bemedlande människor i Europa idag? Att resandet blir vår väg till levandegörande, utsatthet, nyuppspärrade livsögon. Vår tids bultande åder.

Hanna Hallgren (kultur@aftonbladet.se)