Primo Levi enligt Kertész
Uppdaterad 2013-02-07 | Publicerad 2004-10-18
Lennart Bromander läser Nobelpristagarens nya
År 1987, fyrtiotvå år efter befrielsen av Auschwitz, tog Primo Levi sitt liv. Han är känd som författare till den allra främsta överlevnadsskildringen från Auschwitz - Är detta en människa? Varför han tog sitt liv vet vi inte, men Imre Kertész, som ju delat Levis överlevaröde har nu skrivit en roman, Likvidation, som ger ett slags förklaring. Det vill säga, Likvidation handlar inte om Primo Levi, hans namn nämns aldrig, och huvudpersonen B. är ungrare, född 1944 och alltså inte ett yttre porträtt av Levi. Men B. är jude och född i Auschwitz, hans liv som författare kom att handla om Auschwitz, och han tar sitt liv 1990.
En jude född i Auschwitz? Orimligt, men som B. själv uttrycker det: ”Det är just det som är felet med det. Det har hänt, men det är likväl inte sant. Ett undantag. En anekdot. Ett sandkorn i likskärarmaskineriet.” Han har sitt liv att tacka för ett regelvidrigt engångsmissöde i utrotningsarbetet.
Kertész berättar inte om B:s öde i kronologisk ordning, utan fragmentariskt. Huvudtemat i romanen smyger sig in bakvägen via en inledningsvis komplicerad historia kring B:s död. Här ska inte den redas ut, men sedan man läst ut romanen bör man läsa om den första fjärdedelen, så blir allt glasklart.
Det rör sig om ett romanmanuskript, som B. troligen lämnat efter sig och som hans förlagsredaktör är på jakt efter. Han upptäcker att B:s förra hustru fått det med uppmaning att bränna det, vilket hon också gjort efter att ha läst det.
B. skilde sig från sin hustru för att hon ville ha barn med honom. I stället blev den roman han skickade till henne vid självmordet hans barn, och romanen handlade om Auschwitz. Då förstod hustrun och lydde hans uppmaning. Hans liv hade blivit en förlängning av Auschwitz, och han kunde inte ta på sitt ansvar att ytterligare förlänga denna erfarenhet genom att skapa nya generationer. Han själv var ju författare och måste skriva sitt liv, men hade han själv bränt manuskriptet före sitt självmord skulle ingen ha förstått vad som skett. Genom att tvinga den förra hustrun till denna symbolhandling undviker han att ensam i graven ta med sig insikten att det i längden inte går att överleva Auschwitz.
Det är naturligtvis Primo Levis öde som Imre Kertész här omgestaltat i romanform, men också alla andra överlevares. I synnerhet Kertész eget, som med all Nobelprisära måste te sig outhärdligt paradoxalt. Man kan kanske se Likvidation som ett slags plågat svar på dessa ärebetygelser och en solidaritetsförklaring med Primo Levi. Men som den store författare Imre Kertész är, har han skapat en roman vars handling är helt fristående från Levis yttre öde, och i stället anknyter Kertész till egna ungerska efterkrigserfarenheter.
Likvidation är ingen omfångsrik roman, bara 124 sidor, men det är en extremt tät roman och vid sidan av Mannen utan öde Kertész allra främsta.
Roman
Imre Kertész
LIKVIDATION
Lennart Bromander
