Tänk om sex var bättre förr

ANN CHARLOTT ALTSTADT läser om heteronormer och fontänorgasmer

helskärm

Sexualitetens historia handlar inte bara om vad folk har gjort i sovrummen. Den är lika mycket en historia om hur vetenskapsmän och experter har tolkat och normerat dessa aktiviteter, som i sin tur har tolkats av nya generationer forskare. They"re here. They"re queer. Get used to it. Med queerperspektivet har även den solklara heterosexualiteten hamnat under lupp, som vilken skuggaktivitet som helst. Det vore kul om biologer nu också kunde hitta heterogenen.

Jag har dock massor av fördomar mot arbeten som heter något med "heterosexualitetens historia". Men idéhistorikern Pia Laskars avhandling är helt normal, om ni ursäktar skämtet. Alltså, hon undviker att leda oss in i den djupa teoretiska queersnårskogen. I stället öppnar hon dörren till viktorianernas idealsovrum och visar hur heterosexualiteten beskrivs och förklaras i populärmedicinska sexhandböcker från början av 1800-talet fram till 1920, samt hur den synen bidrar till konstruerandet av kön, klass och etnicitet.

Föga överraskande konstaterar hon att processen har den manliga vita europeiska borgaren som maktcentrum och norm. Det betydde gradering, särskiljning och disciplinering av sexualiteten. Händerna på täcket och inget sex med samma kön eller över klass-, ras- eller äktenskapsgränserna, annars hotade en lång rad otäcka sjukdomar och degenererade tillstånd. Förvånande nog påbjöd inte sexhandböckerna kvinnan att ligga planka, blunda och tänka på fosterlandet medan hennes make rastade av sig.

Andra forskare har redan stuckit hål på föreställningen om det pryda sexualfientliga 1800-talet, men här är det fråga om ocensurerade sexhandböcker, skrivna av experter och sålda över disk! Sådant som förspel, aktiv kvinna och klitoris hade 1800-talet visst koll på.

Könens egenskaper var vid denna period fortfarande instabila, ibland motsägelsefulla, menar Laskar. Kvinnans aktivitet ansågs exempelvis som nödvändig om man ville förutbestämma barnets kön, och samtidig orgasm betraktades som en del av befruktningen. Men även när denna idé försvann fanns andra skäl för ömsesidig njutning och korrekt genomförda heterosexuella samlag, som lycka och hälsa. En kvinna/hustru som inte fick orgasm eller rätt mängd sex blev helt enkelt sjuk. Laskar lämnar dock frågan öppen om hur växelspelet såg ut mellan sexhandböckernas teori och människors praktik.

Laskars arbete för osökt mina tankar till My secret life. En dagbok skriven av en anonym engelsk gentleman (född någon gång på 1820-talet) som på sin ålders höst hemligen lät trycka den i elva band av monoton erotomani. Författaren rör sig i samma miljöer som Dickens, men dagboken är så fylld av snuskigt tal och handlingar att en nutida läsare blir röd om öronen. En orgie i övergrepp och utnyttjande, utspelande sig i ett avgrundslikt klassamhälle.

Mer i förbigående får vi veta att kvinnorna fick vaginalorgasm och att de sprutade vätska vid klimax. Professor Steven Marcus har i The Other Victorians (1966) analyserat dagboken som en del av det seximpregnerade samhälle som var 1800-talets England. Men han avfärdar uppgiften som missförstånd, ett påhitt. Men så har Steven Marcus heller aldrig hört talas om fontänorgasm.

Nuförtiden kan frågor om kvinnlig ejakulation ibland dyka upp i sexfrågespalterna, och den förklaras vara ovanlig men oförklarlig. I Laskars arbete omtalas också kvinnlig vätska i samband med fortplantning. Båda könens vätskor behövdes för att det skulle bli barn, trodde man, men 1865 avfärdas den sprutande kvinnan som en myt.

Orgasmens koppling till fortplantning är en föreställning mycket äldre än 1800-talet. Tänk om den faktiskt berodde på att de flesta heterosexuella vaginalsamlag slutade med samtidig orgasm och gemensamt sprut? Då är det inte helt befängt att våra anfäder trodde att det var vätskeblandningen, det vill säga orgasmen, som var barnalstrande.

Jag undrar om det inte är så att mannens och kvinnans förmåga till orgasm biologiskt är ungefär lika stor, och att de flesta kvinnor skulle spruta vätska vid orgasm om inte sociala processer i vårt närmaste förflutna förändrat kvinnans sexualitet. Pia Laskar med flera menar att Darwins evolutionslära innebar ett bakslag för de kvinnliga emancipationssträvandena vid sekelskiftet. Den konstruerade bland annat bilden av mannen som aktiv sädesspridare och kvinnan som passiv mottagare.

Föreställningen finns exempelvis beskriven så sent som 1959 i en svensk sexhandbok (Hemmets handböcker - Man och hustru). Författaren menar att kvinnan är/bör vara den passiva med hänvisning just till djurvärlden. Det leder bland annat till att ställningen när mannen är underst är "psykologiskt mindre lyckad". Jag utgår från att den ideologin har präglat den kvinnliga sexualiteten under 1800- och 1900-talen. Kanske omformades den och stelnade som en nedfryst mammut i den borgerliga familjens normerande köld för att först i vår tid börja tina upp, men utan minne av livet före isen.

Det som Laskar benämner som "den heterosexuella njutningsideologin" fick dock en renässans i och med 60-talets sexuella revolution - upptining? - som tillät kvinnan att bli aktiv igen, till och med utanför äktenskapets ramar. Men njutningsideologin är inte bara ett löfte utan också krav. Om det finns en stor berättelse i dag i vårt patriarkala samhälle, så är det den fria jämlika sexualiteten utan andra tabun än att skada andra.

Sexualiteten och förmågan att njuta har samtidigt blivit en identitetsmarkör som säger att kvinnan är vuxen och fri, inte barnslig, pryd eller fånge. Det är helt enkelt sexigt att ha sex och njutningsideologin har börjat leva ett eget mytologiskt liv inte bara i porrfilmer. Jag tänker på återkommande beskrivningar inom olika litterära genrer där kvinnan alltid får orgasm vaginalt och ofta på studs. Till och med kvinnliga författare, nutidsskildrare med feministiska anspråk, har kvinnliga huvudpersoner som kan orgasmera vaginalt direkt vid penis införande. Det har blivit en bild med normerande kraft, inte bara av en kåt kvinna utan av en frigjord och framgångsrik sådan. Att inte få orgasm är därmed ett misslyckande i ett stort kvinnligt frihetsprojekt. Officiellt är problembeskrivningen utebliven egen njutning, men enligt samhällets dolda läroplan har kvinnan brutit mot ordningsregel nummer ett: att tillfredsställa det manliga egot. Vilket kan leda till den förbjudna men ack så vanliga fejkade orgasmen.

Pia Laskar menar att vi behöver analytiska verktyg som queerifierar kvinnors kroppar och sexualitet på andra sätt än mäns. Om det betyder att den kvinnliga kroppen och sexualiteten ska undersökas och analyseras mera så är jag med.

Modernista

Samhälle

Ann Charlott Altstadt