Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Verner, Valter

EN SAKNAD BROR

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-14

Ted Gärdestad 1973. En firad popstjärna som lika gärna kunde ha blivit tennisproffs.

Ted Gärdestad? När det fanns Ebba Grön och Iggy Pop! Nä. Jag ville aldrig ha en egen måne.

Flera av hans sånger bet sig fast ändå. Enkla, melodiska, sådana där som tål att gnolas på. ”Sol, vind och vatten...”

Sol, VIN och vatten, var det visst från början, läser jag i Jag vill ha en egen måne - boken om Ted Gärdestad, av storebrodern Kenneth Gärdestad (huvudtext) och journalisten Keijo Liimatainen (intervjuer).

Under inspelningen av albumet Ted från 1973 satt den unga stjärnan och ”blajade” (uttrycket används på flera håll i boken) över gitarren medan storebror Kenneth försökte få rätsida på sångtexten. ”Ted var sexton år och några anspelningar på dryckesvanor kändes inte aktuellt” jag prövade mig fram och smakade på orden innan jag la till ett ’d’”, skriver Kenneth Gärdestad.

Boken innehåller många liknande inblickar i studioarbetet, levererade av medmusiker som Janne Schaffer, Harpo eller Michael B Tretow. Ofta är det både intressant och rolig läsning. Schaffers inpass tillhör bokens höjdpunkter.

Också tennisstjärnor som Björn Borg och Helena Anliot (omsjungen i Helena på debutplattan Undringar från 1972) kommer till tals. Vid sidan av musiken var Ted Gärdestad faktiskt en av Sveriges bästa tennisjuniorer. ”Även om Björn Borg var strået vassare kunde han inte ställa in skorna när han mötte Ted”, berättar tränaren Percy Rosberg. Vi får också veta en del om Borgs och Gärdestads festande. ”Brudar var nummer ett, det var vad som gällde för mig och Ted”, menar Borg.

Efterhand blir det naturligtvis mycket sorgligt alltsammans. Ted försvinner in i en psykos, grundlösa rykten cirkulerar. Det är Ted Gärdestad som är Lasermannen, Gärdestad som är ”33-åringen”. 1997 tar han sitt liv.

Kenneth Gärdestad skriver inte oävet men ibland besvärande närgånget. Att det då och då blir väl sentimentalt gör inte lika mycket, eftersom läsaren aldrig behöver tvivla på författarens uppsåt. Det här är en minnesbok (tyvärr i ohygglig formgivning, som en lärobok i samhällskunskap) över en djupt saknad bror. Säkert nödvändig att skriva men knappast nödvändig att läsa för andra än inbitna gärdestadianer.

Biografi

Petter Lindgren

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturchef Karin Petterson guidar till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.