Vemodig lyrik om åldrandet
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-01-10
Jag läser sällan lyrik, tycker ofta den är obegriplig. Men den finlandsvenske poeten och universalgeniet Claes Anderssons berör mig starkt.
Denne jazzpianist, läkare, f d kulturminister och elitidrottsman skriver med besk klarsyn om livet. Hans skildring av åldrandet är naket och vemodigt.
”Älskar du mig säj älskar du mig? Älskar du mig alltid vad som än händer? ? Om jag vore av på mitten vem av oss skulle du älska mest? Mig eller mig?”
Dikter
Tidens framfart
Ingalill Mosander
