HIT - men inte längre?

Allmännyttan har blivit egennytta. PIA BERGSTRÖM läser om ett samhälle som tappat greppet om framtiden

Vilken politiker tar idag upp kampen för medborgarrätten till fri information? Vem diskuterar på allvar internet som en allmänning, som en gemensam tillgång, en gång skapad av allmänna medel? Förblindad och tillvand, som alla nätanvändare, av alla försäljare som ropar på cyberspacetorget, var det länge sen jag tänkte i så utopiska banor som Lars Ilshammar och Ola Larsmo i debattboken 404 - Utflykter i glömskans landskap. Fastän allt fler är beroende av IT i sin vardag är frågan liksom död. Men kanske är den viktigare än nånsin, just som demokratifråga.

Politikerna har abdikerat från sin samhällsbyggande roll, skrev författarparet redan i sin förra bok om internet, net.wars (1997). I uppföljaren sju år senare hävdar de envist samma sak, men vidgar perspektivet till en större diskussion om teknikens samspel med den historiska utvecklingen, med samhällens expansion och förfall.

Författarna efterlyser, liksom i förra boken, en långsiktig svensk IT-strategi. Sen bubblan sprack är det bara Maud Olofsson som tycker att glesbygdens uppkoppling är viktig. Trötta (hjärntvättade?) politiker låter numera marknaden bestämma spelreglerna. Fildelningslagen antogs lydigt efter direktiv från EU, efter en direkt beställning från det underhållningsindustriella komplexet, utan någon debatt om principerna.

I 404 (titeln syftar på Error 404, Page not found) skärper författarna sin kritik mot en "stat som icke är", som ändrat sin raison d´être från allmännytta till egennytta och som inte längre vårdar den gemensamma infrastrukturen (vägar, järnvägar, byggnader, arkiv och museer) utan låter olika delar av statsförvaltningen sträva efter högsta ekonomiska avkastning men inte bekymra sig om vad som händer på lång sikt eller utanför deras snävt avgränsade ansvarsområden.

Infallsvinklarna och exemplen är många. På 155 sidor hinner man diskutera både Ubuntu-linux (som kan laddas ned gratis från en afrikansk sajt), och de fattiga ländernas motstånd mot Microsofts globala parasitism (även Sverige skulle tjäna miljarder om det offentliga övergick till öppen källkod). Men också cybernetik, kassettbandet som förutsättning för 70-talets sprudlande musikliv och Telias skattefinansierade kabelnät (och tunnelbanan) som förutsättningar för Stenbecks framgångar. Men framförallt: den tilltagande informationsprotektionismen och patent- och rättighetsförsvararnas blockering av den ekonomiska utvecklingen - ja, all utveckling!

Minne, stat och infrastruktur samspelar i utvecklingen, hävdar författarna. De allra första statsbildningarna uppstod kring stora gemensamma satsningar, ofta bevattningsanläggningar, som i Mesopotamien. Tekniska genombrott har ibland blockerats av sam-hällets organisering, som i det gamla totalstatliga Sovjet likaväl som i det nuvarande institutionslösa Ryssland. Ibland har stormakter fötts, som Holland efter kanalbyggande och konstruktionen av väderkvarnsdrivna sågar. Utan den svenska stambanan, som krävde stora utlandslån genomdrivna av den visionäre liberale finansministern

J A Gripenstedt, hade inte malmen och skogen kunnat exploateras. Idag pågår liknande, enligt författarna lika viktiga infrastrukturbyggen på flera håll i världen: stora fibernät anläggs i länder som Korea, Kina och Singapore. I Sverige har politikerna har lämnat över initiativet till de kommersiella aktörerna som lappar på 100-åriga telekopparledningar, vilket inte är någon lösning på sikt (adsl kan bara färdas några kilometer och det finns en övre gräns för hur många som kan vara anslutna samtidigt).

Ilshammar och Larsmo är övertygade om att ett nationellt svenskt bredbandsnät, alltså riktigt bredband, en uppkoppling på minst 5 Mbit/s åt alla, vilket kostar 55 miljarder, skulle rädda Sverige från att halka efter i den globala ekonomin. En infrastruktursatsning lika avgörande för framtiden, även för glesbygdens, som en gång Gripenstedts stambana.

Kanske har de rätt? 25000 mil fiber genom berg och dal skulle väl ge en del jobb också. Men vem vågar ta de miljarderna från de sjuka och svaga? Vem vågar låna eller höja skatten? Vem vågar numera tro på att den där fiberlinan är tillväxtskapande och välståndsskapande och inte bara en utväxt av en overklig spindeltråd som sprider porr och politisk extremism och gör barnen till blekfeta fångar i ett oändligt cybernöjesfält.

404 är ett spretigt men tankevidgande diskussionsunderlag. De intressantaste delarna handlar om det samhälleliga minnet. Kan man överhuvud hävda äganderätt till immateriella saker som idéer, kunskap, konst? Gör (de paranoida och defensiva) rättighetsivrarna med Microsoft och Disney och deras hord av advokater i spetsen ett stort historiskt misstag? Ska vi öppna med lagars hjälp istället för att stänga och stoppa? Och vad betyder flyktigheten och obeständigheten i den digitala informationen jämfört med skattefogdarnas lertavlor från Mesopotamien som bevarats i femtusen år? Hur länge kan en diskett, cd-rom eller hårddisk bevaras?

De medeltida klostrens pergamentrullar är fräscha efter tusen år, medan våra pappersböcker pulvriseras efter hundra. Kommer vår informationsexploderande samtids alla erfarenheter att vara förlorade och glömda redan nästa millennieskifte?

Debatt

Pia Bergström