Stolthet och förödmjukelse

Den islamiska kulturens förtryck av kvinnan är temat för algeriskan Maïssa Beys roman De utsatta, den första av henne på svenska. Egentligen heter hon Samia Benameur, men valde att skriva under pseudonym eftersom hon fruktade för sitt liv. Den islamistiska fundamentalismen är stark i Algeriet.

Romanen utspelar sig på ett kombinerat ålderdomshem och mentalsjukhus i dagens Algeriet, där de intagna varken behöver vara psykiskt sjuka eller ålderstigna. Det räcker med att de på olika vis brutit mot ett normsystem, satt av religionen och mannen.

Maïssa Bey ger röst åt en rad av dessa inlåsta och av världen bortglömda kvinnor. Dessa kvinnoöden smälter samman till en lång kedja av förödmjukelser, förnedrande behandlingar, skändningar. Men här berättas även om dem som stolt hävdar den egna integriteten, vilket betyder utstötning ur familj och sociala sammanhang. Kvinnans frihetssträvan har sitt brutala pris, som när en tonårsflicka hotas till livet av sin far sedan hon i all oskuldsfullhet pratat med en jämnårig pojke. Hon, modern och lillasystern tvingas fly.

Maïssa Bey gestaltar med stor kraft och på ett poetiskt språk ett tillstånd, där männens misstänksamhet och ägandebegär i förhållande till kvinnan är närmast hämningslöst. En stark drivkraft är fanatismen kring kvinnans oskuld. Den utgör ett grundkrav för att hon ska kunna fungera som handelsvara, alltså i praktiken säljas på en familjemarknad.

Hos vissa av de kvinnor Maïssa Bey skildrar har frihetstörsten tagit sig det drastiska uttrycket att de, för att undkomma familjetvånget och strukturens makt, begår den ultimata protesten, uppsöker vanäran och utanförskapet och blir prostituerade. Trots osäkerheten i den sortens liv äger de ändå stoltheten över att ha tagit sitt liv i egna händer.

Det är en stark och djupt upprörande roman Maïssa Bey skrivit. Dess tema är kvinnoförtrycket i en patriarkal ordning, men indirekt beskriver den också männens trauma: i en kultur där svaghet är oförlåtligt blir den ohämmade brutaliteten svaret på en förträngd osäkerhet om den egna förmågan.

Roman

Gunder Andersson (kultur@aftonbladet.se)