”Jag har bara en last”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-31
Torbjörn Flygt varnar för ett hårdnande samhälle – men han älskar maffiavärlden
Torbjörn Flygt gillar att arbeta politiskt. Men han tycker att litteraturen bär fram hans budskap allra bäst.
Med sin nya bok vill han få i gång en diskussion om rättssamhällets förfall.
– Jag vill ta läsaren i kragen, säger Torbjörn Flygt.
Efter succéromanen ”Underdog” gör han det oväntade – en spänningsdriven roman. Men egentligen är det en självklar uppföljning.
I ”Underdog” skildrade han ”en folkhemsvärld som faller samman”, som det hette i motiveringen till Augustpriset.
I den nya boken ”Verkan” beskriver han livet i det sammanstörtade folkhemmet: ett kraftigt segregerat Sverige där de rika är livrädda för underklassen och tar till vapen för att skydda sig.
Åklagaren Claes Backe personifierar sönderfallet. Hans moraluppfattning krackelerar när han känner att familjens trygghet är i gungning och när brottslingar går fria efter att ha hotat vittnen.
– Ett tag när jag skrev boken hade jag känslan att detta ligger i framtiden, det kan inte utspela sig nu, säger Torbjörn Flygt.
Obefogad rädsla
Men i dag tvekar han inte längre. Visst har mentaliteten hos svenskarna förändrats. Han ser det i tv-nyheterna, där grannar i samverkan patrullerar bostadsområden med basebollträn. Och han märker det i sitt eget bostadshus:
– Det är ett väldigt bevakande av varandra. Det har hänt på eftermiddagen att folk kommit fram och sagt att ”du måste stänga dörren snabbare, så inga tjuvar hinner smita in”. Det finns en rädsla som är helt obefogad.
Hot mot vittnen blir också allt vanligare. Denna teknik, som den organiserade brottsligheten importerat från Sydeuropa, håller på att underminera rättssamhället, enligt Flygt och flera åklagare han talat med.
Själv älskar han maffiavärlden, så som den beskrivs i tv-serien Sopranos:
– Jag har bara en last, jag är fullkomligt upptagen i Sopranos-världen. Söndagskvällarna just nu är heliga.
Att förväntningarna på Flygts nya bok varit skyhöga efter ”Underdog” har han lyckats radera ur medvetandet:
– När jag väl sitter och skriver är det bara skrivandet jag koncentrerar mig på.
Det exakta och spänstiga språket i den nya boken känns igen från ”Underdog”, liksom tempoväxlingarna. Dem förstärker han genom att alltid lyssna på musik när han skriver:
– När jag behöver stressa upp tempot i texten blir det Neil Young. Miles Davis när det är mer stämningsskapande.
Ilskan finns kvar
Han har fortfarande en stark drivkraft: ilskan över orättvisor. Och ilskan har inte minskat av att lyckan ler mot honom – sedan ”Underdog” har han gift sig och fått två barn. Ilskan har bara ändrat fokus.
– Man kan bli väldigt ilsken över mycket som man plötsligt ser att barn utsätts för.
Inför EMU-valet kampanjade han på ja-sidan. Det politiska engagemanget gav mersmak, fast politiker på heltid vill han inte bli.
– Man får inte fram frågorna så starkt då som jag tycker mig kunna få i skönlitteraturen.
Trots att succén med ”Underdog” gjort det möjligt för honom att författa på heltid, mellan nio och tre varje dag innan han hämtar barnen på dagis, är han inte säker på att han valt rätt bana:
– Jag omprövar dagligen om det verkligen är det mest intressanta jag kan göra med mitt liv. Hittills har jag inte kommit på något som känns viktigare. Det är förmodligen det som gör att jag skriver vidare.
3 svar från Torbjörn Flygt
Torbjörn Flygts boktips till...
Joachim Kerpner
