Detta är ännu inte jag
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-13
RAGNAR STRÖMBERG om attraktionen i det bisarra hos Gombrowicz
I en dagboksanteckning från början av 50-talet skriver Witold Gombrowicz att den katolska kyrkan nu kommit att stå honom - ateist sedan tonåren - nära "i sin misstro mot människan". För Gombrowicz var tanken att människan är alltings mått en farlig illusion som fyllde honom med vämjelse och skräck, eftersom den förkunnar formens fullbordan, vilket är den yttersta fasan för någon vars varje känsla och tanke åtföljs av det förtvivlade påståendet "detta är ännu inte jag".
Konflikten mellan formviljan och viljan att spränga formen är, som Jan Stolpe visar i sitt eleganta och instruktiva förord till Pornografi, den ena av de båda bisarra romaner som det idérika och kvalitetsmedvetna förlaget Modernista nu ger ut, det stumt dånande tomrummet i hjärtat av Gombrowicz författarskap, där liv och medvetande, kaos och ordning, normalitet och perversion och sist och slutligen Gombrowicz eget och utan allt koketteri "låga" motsatspar mognad och omognad, lever sammanvuxna rygg mot rygg som siamesiska tvillingar, samtidigt låsta vid varandra och oförenliga.
Det radikala hos Gombrowicz är att förlusten av tron på ett syfte och en mening bortom människan inte ersätts av något annat, Guds död leder inte till Övermänniskan, orsakskedjan är brusten en gång för alla, eller med Gabriella Håkanssons formulering i sitt briljanta efterord till Gombrowicz sista roman, den märkliga detektivhistorien Kosmos: "Här existerar inte det förflutna, bara nuet och framtiden ... På samma sätt är de brott som begås inte produkter av något som hänt i det förflutna, tvärtom leder varje ny insikt ... till ett nytt, framtida brott."
Människan har, hävdar Gombrowicz, två inbördes motsatta och antagonistiska ideal, ungdomen och det gudomliga. Ungdomen representerar möjligheter, växande, bejakelse, sinnlig kraft, medan vi hela livet strävar bort från detta tillstånd av ofullbordan, mot fullkomningen som per definition betyder död. Pornografi är en plågad och skrämmande, men inte desto mindre halsbrytande komisk variation på detta tema, som vi känner igen från Gombrowicz tidiga mästerverk Ferdydurke, vars huvudperson Jòzio vid 30 års ålder förpassas tillbaka till skolbänken och förvandlas till en yngling. Året är 1943 och vi befinner oss "i det som förr var Polen". Spillrorna av det gamla gänget från Warszawas kaféer med en viss Witold Gombrowicz i spetsen samlas i en lägenhet för att dricka och gräla om Gud, Konsten, Nationen och Proletariatet. En kväll dyker en egendomlig man upp. Han heter Fredrik, en teaterman som hela tiden "uppför sig" och vars varje rörelse, varje blick är ett tecken. De båda äldre herrarna lämnar staden och beger sig till ett lantgods. Under en gudstjänst får de syn på två ungdomar och får då en idé som utvecklas till en folie à deux: de beslutar sig för att få dessa ungdomar att bli förälskade i varandra. När den pornografiska berättelsens mekaniska dramaturgi i form av de vuxna männens regisserande fantasier tränger in i ungdomarnas "för-verkliga" livssfär, leder deras lögner och manipulationer till grymma handlingar de själva inte kan utföra eftersom de befinner sig i medvetenhetens och erfarenhetens abstrakta rike.
Också Kosmos börjar med att två män överger den sommarkvalmiga storstaden för en bukolisk idyll, men Witold och Fux är unga och söker inte medvetet makten över andras livsberättelser, utan tvärtom frihet från patriarkala auktoriteter och tvång. I en buske får de syn på vad Gabriella Håkansson kallar "litteraturhistoriens kanske mest bisarra lik", en sparv som hängts i en ståltråd.
Anblicken av den hängda sparven blir för dem vad ungdomarna i kyrkan under gudstjänsten blir för Fredrik och Gombrowicz, en besatthet av att konstruera en berättelse. De hyr in sig hos en tillsynes helt vanlig familj och Witold sätter igång sina efterforskningar, som snabbt utvecklas till ett maniskt sökande efter samband och där allt han ser och hör bildar gåtfulla tecken. Familjen består av pappa Leon, mamma Bollan, deras vackra dotter Lena och hennes man Ludwik, som går ett dystert och grymt öde till mötes, samt husan Katasia, vars vanställda läpp också framstår som ett innebördsdigert tecken i Witolds fantasi. I romanens andra del åker hela denna av Witold med lika delar attraktion och vämjelse betraktade skara på söndagsutflykt, i sällskap med två andra nygifta par. På vägen plockar de upp en präst som utlöser ett skeende där dolda begär och drifter kommer i dagen.
Pornografi slutar i blod och död, medan Gombrowicz i Kosmos låter de båda unga männen återvända till vardagen i staden. Vilketdera slutet, de döda kropparna i Pornografi, eller konstaterandet att "i dag var det hönsgryta till middag" som utgör den mer olycksbådande bilden av människans lott, låter jag vara osagt.
Romaner
Ragnar Strömberg
