Ökade klyftor - ett vinnarrecept?

helskärm

Under ett par decennier har det skett en förskjutning av världsekonomins tyngdpunkt från USA till Västeuropa och delar av Asien. Kinesiskt och indiskt arbete hotar nu löner och arbetstillfällen i Sverige - men skapar samtidigt en enorm marknad för export.

Det har nu också Lars Leijonborg upptäckt.

Beväpnad med förenklingar - globalisering reduceras till skolboksexempel på frihandel, de östasiatiska tigrarna görs felaktigt till frihandlare - reser han i sin bok Global Utmaning runt i Slovakiens, Indiens och framför allt Kinas finare salonger. Han besöker företagsledare, pratar med universitetsfolk och dinerar med partihöjdare. Han förstummas av motorvägar och skyskrapor och beundrar de nattpluggande studenterna, de hungriga entreprenörerna och de BILLIGA, disciplinerade arbetarna. "Flitens lampa lyser över Kina", skriver han.

Boken som helhet är väl varken bättre eller sämre än många andra globaliseringspamfletter, men det finns något djupt omoraliskt i att bara lyssna på de vinnare som bekräftar den egna bilden av kapitalismens förträfflighet. Visst, siffror på fattigdom och miljöproblem noteras i förbigående och Leijonborg har så klart lagt in ett kapitel där han, säkert helt uppriktigt, markerar mot den kinesiska diktaturen. Men han missar kopplingen. Mycket av det där som Leijonborg imponeras av blir ju möjligt delvis tack vare det politiska förtryck han hatar. Är det något Kina visar så är det att diktatur och kapitalism går utmärkt ihop. Fackföreningsförbud är toppen om man vill ha flitiga, billiga löntagare.

I bokens andra del använder Leijonborg schablonbilden av de hårdjobbande asiatiska arbetarna för att disciplinera de svenska. Låglönekonkurrensen får motivera åtgärder på hemmaplan - åtgärder som han antagligen skulle vilja genomföra alldeles oavsett Kinas och Indiens existens: hårdare jakt på arbetslösa och sjuka, mindre utbildning åt studiesvaga, bättre betalt åt högutbildade och "flitiga", sänkta vinstskatter och överhuvudtaget bättre villkor för näringslivet - vilket är lite magstarkt i ett läge där börsbolagen gör nya rekordvinster. Kort sagt: för att "Sverige ska bli en vinnare" krävs ökade klyftor för svenskarna.

Själv tror jag grundfrågan är fel ställd. Den borde inte gälla hur Sverige ska konkurrera med Kina. Utan hur svenska löntagare och kinesiska tillsammans skulle kunna upphäva konkurrensen.

Politik

Petter Larsson (kultur@aftonbladet.se)