Hon visar vad konsten gör i ockuperat land
”Vålnaden in” är en utvecklingsroman som aktiverar även läsaren
Publicerad 04.00
Vålnaden in
35-åriga skådespelerskan Sonia flyger från London till Haifa. Hon lämnar en hyfsad jobbtillvaro och en kraschad relation med senaste regissören. Allmänt håglös ska hon besöka sin syster Hanin och släktingar. Som dotter till en palestinier med israeliskt medborgarskap och en holländsk mor med en tidigt avliden palestinsk far är Sonia osäker på vad hon känner. Hon som själv tvivlar på att ha blivit fördriven från hemlandet en gång.
Hör hon till eller inte? I sin vacklan iklär sig Sonia rollen som turist. Ensam vandrar hon runt, alltid med ett badlakan i väskan. Vänder på klacken då hon kommer för nära sina farföräldrars hus där hon tillbringat sin barndoms somrar. Håller ögonen på de israeliska tonårssoldaterna, de ständiga kontrollerna, noterar hebreiskan, arabiskan, engelskan.
Genom Sonias utanförskap ser läsaren på omgivningen. På distans. Med Israels pågående krig i Gaza känner jag närmast frustration inför textens underskott på engagemang.
Men ”Vålnaden in” är en bok med en utveckling. Titeln anknyter till pjäsernas pjäs, Hamlet, där just vålnaden är den som sätter handlingen i rullning. Någonting är ruttet i konungariket Danmark och något är också ruttet i dagens Israel. Det är utgångspunkten för den mycket dynamiska regissören och aktivisten Mariam som erbjuder Sonia rollen som Gertrud i hennes stora och riskfyllda Hamletprojekt för en arabisk publik i Ramallah.
Sonia lämnar rollen som turist och blir en deltagare och med detta teaterprojekt utvecklar romanen sina geopolitiska rötter. Texten kommer till närvaro och liv med alla skådespelare, precisa detaljer, dialoger och konflikter. Isabella Hammad visar skickligt prov på samma episka gestaltningskraft som i sin första bok som utkom 2020 på svenska, den hyllade debuten ”Parisaren” där hon skriver sin egen familjs historia.
I ”Vålnaden in” låter Hammad bitar av texten vara bara dialog vilket kongenialt för fram de många rösterna, de skilda argumenten till exempel kring vad konst kan göra i ockuperat land. Isabella Hammad kan ämnet och refererar till den palestinska teaterns stora namn på 70-talet och med porträttet av Mariam som en känslovarm, klok och i allt engagerad regissör.
Med den månghövdade teatergruppen kommer läsaren att dela både den revolutionära känslan av att uppror och teater hör ihop och av att kämpa i den palestinska frihetens namn. En kamp som långtifrån är fri från mörka minnen, förtryck och våldsamma bakslag i nuet. Men som ändå är fjärran från Londons West Endteater där inget står på spel förutom biljettintäkterna.
”Vålnaden in” är en mycket välskriven utvecklingsroman med särskilt tryck på utveckling. Romanen gör inte bara Sonia till en deltagare utan aktiverar även läsaren med sitt rika gestaltande av skapandets plats och betydelse i ett ockuperat land.