”Jag trodde man skulle få gråta”
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-01
Sorgen gick åt till att fylla i papper
Det finns ingen plats för sorg och saknad. I stället drunknar anhöriga i pappersarbete.
Deckarförfattaren Anna Janssons man dog i slutet av april.
Nu berättar hon om tiden efteråt.
Den 20 april, samma dag som hennes senaste kriminalroman ”Pojke försvunnen” kom ut, miste Anna Jansson sin man Sören.
Han blev 56 år.
– Vi hade 25 bra år tillsammans. Det finns mycket att vara tacksam över, säger Anna Jansson till Aftonbladet.
Sören Jansson skulle opereras för hjärtflimmer. Operationen gick bra, men efteråt fick han en propp i hjärnan och sedan hjärnblödning.
Hans liv gick inte att rädda.
”Jag är förbannad”
I dag, en dryg månad senare, har Anna inte fått tid att sörja tillsammans med barnen Josefin, 21, Johanna, 19, och Jonas, 18.
– Jag är förbannad. Jag trodde att man skulle få sitta i fred, få gråta, få ta det lugnt. I stället startar bouppteckningen direkt, säger Anna Jansson.
Deklaration, försäkring, frysta tillgångar – pappersarbetet stjäl tid från sorgearbetet.
När det hade konstaterats att Sören var hjärndöd höll en respirator kroppen vid liv för att dottern Johanna skulle hinna hem från USA.
Det gjorde också att hans organ kunde doneras.
– Jag upplever det som en stor tröst att hans njurar räddar livet på någon, att hans lungor andas vidare, säger Anna Jansson.
VIKTIGA STEG DU KAN FÅ HJÄLP MED
Kristina Edblom
