Det spökar i Litauen

Danuté Kalinauskaités gamla hus är tomt sånär som på musskiten på fönsterbrädorna och lukten av hem, av "körsbärsskymning, ljummen ull, förmultnade löv". De som fötts och levt i huset är borta sedan länge men det bor någon annan i rummens tomhet, i den förvildade, dimmiga trädgården, det mörka skjulet, något som mäklaren från Modern House hanterar som en enkelt avklarad formalitet. Att avregistrera ett spöke ingår i Tranans novellsamling från Litauen, en suverän och magisk text, i likhet med flera av de andra berättelserna från detta så nära men okända europeiska språkområde vars förflutna tragedier håller på att glömmas även av dem själva. Eller självdö, som gamla Ursula i Romualdas Granauskas Med en fjäril på läpparna, en puckelryggig, ensamlevande kvinna på landet som när hon fått veta att sonen slagits ihjäl i ett fängelse i Sibirien bränner sina ägodelar, skurar stugan och lägger sig på sonens rena, vitklädda säng och ger upp andan. Stugan har hon sålt till en spekulant från stan. När han flyttar in finner han sedelbuntarna orörda, med röda omslag från banken, hela summan.

Tranans polska samling Navelsträngen i jorden är råare och mindre melankolisk. Här finns historier om lesbisk förförelse, om pervers syskonkärlek, om sjukskötaren och missbrukaren "Eidsans" sociala nedstörtande och utdragna död. Här finns hotfulla lodisar med kniv, glitterjeans, Merci-reklam i tv och polariserade könsroller. I Januk skildrar Andrzej Stasiuk en ohjälpligt omodern machoman i en polsk avkrok. Under veckorna sliter han sig svettig, hetsiga, riskfyllda dagar från gryning till mörker i någon avlägsen skog som det övriga rörliga arbetslaget, helgerna tillbringar han alltmer berusad i ett annat heligt mansrike, hembyns varma ölstuga. Frun och småbarnen nämns i en bisats. Skildringen är romantisk, heroiserande, visst, men mästerligt realistisk.

Noveller

Pia Bergström