Snusket har stagnerat

Snusk och äckel är socialt inpräglat och har varierat över tid, konstaterar redaktören för fem kul, feministisk kulturtidskrift, Jenny Holtare. För många feminister är det därför frigörande att visa att flickor bajsar och blöder.

Må så vara, men det är svårt att förstå vad fem kul menar med snusk. Artiklarna glider mellan kvinnlig sexualitet, stökiga hem, levrat blod, strippor och fekalier. Tyngdpunkten ligger på dokumentationer av performancekonst, så som Heli Rekulas och Ann-Sofi Sidéns foton på kvinnor som hällt blodliknande slem över sig eller smetat in sig i lera. Så särskilt snuskigt är det inte. Snusk skall upplevas på riktigt för att verkligen vara utmanande - då vi antingen tvingas ta itu med det eller sjappa för att inte bli en del av det - inte på konstmuseer.

För övrigt tycks snusket inom konsten ha stagnerat sedan François Rabelais på 1500-talet skrev böckerna om Gargantua och Pantagruel. Gargantua med sin otämjda fysionomi, som torkar sig i röven med en dunig gås och som tycks lida av ständigt läckage från kroppens alla öppningar, utgjorde ett subversivt hot mot den rådande ordningen. I jämförelse med honom är de feministiska konstnärernas stilleben av smutsiga fotsulor eller pubertetskroppar med kärringhuvuden, som fem kul lyfter fram som exempel på utmanande snusk, en lam protest utan riktning.

Även läsvärda Situation Sthlm uppmärksammar en feministisk konstnär som vill chockera, Joanna Rytel. Hon skapar just nu rubriker för en utställning där hon i gammal kolonial tradition hyllar den svarte mannen som ett exotiskt naturbarn, reducerad till ett enormt könsorgan. Hon kallar sig "nigger-lover-fetischist-kärring" och berömmer sig själv för att hon åker till Gambia för att få svart kuk. När hon knullar svarta känner hon sig "jämlik". Och för detta har hon hyllats åtskilliga gånger av bland andra Expressens hippa krönikörer.

Jag skulle vilja se den manliga konstnär som tokhyllas för att han gör konst av trånga thailändska fittor han köpt, som säger att gulingar är överlägsna eftersom de är så sköna att knulla. Till skillnad från när män ägnar sig åt sexturism är det mer accepterat när kvinnor gör det. Om den vita kvinnan "bejakar sin sexualitet" genom att utnyttja en svart man i sitt frigörelseprojekt anses det progressivt; könsrelationerna är viktigare än konflikten Nord-Syd, rik-fattig, vit-svart. Det är när Rytel definierar jämlikhet, feminism, rasism och antirasism hon blir provokativ, knappast när hon säger att hon är kåt och attraheras av svarta män.

Tidskrift

Åsa Linderborg