Dunge i Bunge kan andas ut
Miljökämpar lyckades stoppa kalkbrytningen i Ojnareskogen
Oj! Oj! Ojnare! Säkert var det några tusen människor som tog ett litet glädjesprång framför radioapparaten när Högsta domstolen strax före klockan nio på tisdagen meddelade att kalkbrytningen i Ojnareskogen på Gotland tills vidare stoppas. Det är ingen slutlig seger, men hela den juridiska processen ska tas om från början och det var betydligt mer än vad miljökämparna hade hoppats på.
För knappt ett år sedan, under pågående Stockholmsvecka i Visby, nådde Nordkalks planerade kalkbrytning i Bunge allmänheten då mark- och miljööverdomstolen gav klartecken för brytning: ett område stort som Gamla Stan skulle exploateras med ett knivhugg rakt in i Gotlands 420 miljoner år gamla grund. Håriga dolksteklar och andra världsunika arter skulle få maka på sig.
Men den uppflammande kampen för Ojnareskogen blev litet av en elin wägnersk väckarklocka och det hölls demonstrationer mot exploateringen över hela landet. På ett arrangemang i Stockholm strålade fårbönder, gruvprofessorer, samer, fältbiologer och artister samman. Äldre gutedamer sida vid sida med unga kämpar. Agendan vidgades till att också handla om den gruvboom som hemsöker Sverige, när stora internationella gruvbolag – med Annie Lööfs välsignelse – härjar i bygderna.
Är hyckleriet kring miljön på väg att nå en smärtgräns? Nyligen la den så kallade miljömålsberedningen sitt förslag om de sexton miljömålen som riksdagen beslutat om: levande skogar, levande hav och så vidare. Men bara två av målen kommer att nås inom stipulerad tid. Ambitionerna har skruvats ner så mycket från Alliansens sida när det gäller naturskydd att väl snart självaste Löfven skulle kunna säga åtminstone något om det istället för att enbart tala om tillväxt.
Själv säger jag bara Oj! Oj! Ojnare! Väckarklockorna ringer och hoppar av glädje.
